Inför kapitlet - "När Sverige kom till Japan"

Sommar(?), Hakata och Kompisar.

Hej kära barn! Dags för blogg!
Jag skulle vilja inviga detta inlägg med att säga grattis till min svägerska Malin på 24års dagen!

Detta inlägg dedikerar jag till dig!

__________________________________


Idag kära barn så har jag inte gjort så särskilt mycket. Jag åkte till Tenjin själv idag runt 14-tiden. Tänkte att jag skulle ta mig ut ur huset för en gångs skull. Vädret idag var helt perfekt. Mer än 20 grader varmt ute. Jag tog på mig en t-shirt och kavlade upp ett par jeans. Jag lämnade som sagt huset runt 14-tiden. När jag kom till Tenjin så mailade jag en kompis. Jag vet inte varför, men jag kände på mig att hon var i Tenjin. Hon svarade och sa att jag skulle gå till ett ställe och träffa henne, plus två tjejer till. Det blev då Allison från USA och två tjejer från Australien som heter Erica och Emily. Dom hade varit på en fest hos en annan utbytesstudent dagen innan, och såg rätt sliten ut. Erica påminde mig om att vi ska träffas imorgon, alla utbytesstudenter som vill, i Hakata. Det är ett gäng utbytesstudenter från en Rotaryklubb i Tokyo som kommer till Fukuoka tills på söndag eller något sånt. Vi blev tillfrågad om vi ville hänga med och äta middag med dom. Jag ska dit imorgon och se om det finns några roliga att umgås med. Men nog om det nu! Jag ska berätta vad som hände idag.
Efter att jag träffat flickorna så gick vi iväg och köpte lite juice att dricka. Sedan gick vi och kollade på kläder. Så klart hittade vi inga kläder, så vi sprang till McDonald's och pratade i lite mer än en timme. Sedan runt klockan sex så skulle Erica åka hem, så vi andra bestämde oss för att göra detsamma. Men innan vi åkte hem så gick vi till Tower Records och tittade på skivor. Jag såg en live-dvd med R-Kelly och började sjunga "I Believe I Can Fly" med inlevelse, och dom andra började göra samma sak. Då efter det när någon annan började nunna på en låt så tog alla i ända från tårna i refrängen(Det var inte mycket folk i affären, så vi behövde inte skämmas så mycket). Efter allt detta så åkte vi alla hem. Jag och Emily åkte på samma tåg hem. Hon är hur lång som helst också apropå ingenting! Hon är 187cm lång eller något sånt. Jag känner mig liten bredvid henne. Roligt dock, folk stirrar på henne mer än vad dom gör på mig!

Jag kom hem vid 19:30 ungefär och kollade min mail. Jag har fått datum för hemresan nu! Jag tänker dock inte berätta det för er! Ni får fråga mig snällt, ni som vill veta!

Det var allt för idag. Hoppas att ni haft en bra dag!

PS.
Pappa blev besökare nummer 12 000! GRATTIS! Han gjorde sig besväret till att ta screenshot på händelsen också.

Lov, Osaka och dega!

Hej kära barn! Nu är det dags för ett nytt inlägg!
Våren har kommit, och jag har vårlov nu här i mitt sköna Japan. Jag har haft lov sedan den 17 mars, men har inte gjort någonting alls. <- Nästan! Jag tänkte börja dock med att berätta lite om Osaka! Vad vi gjorde och så.

Osaka
För två veckor sedan så var jag i Osaka med min värdmor, värdfarmor och värdbror! Vi åkte till Universal Studios där i en hel dag och stannade på ett hotell i närheten. Det var faktiskt hur roligt som helst. Sedan jag var liten så har jag alltid velat åka till Universal Studios i USA. Japan är väl snäppet under tänker jag. Dom har de flesta kända attraktionerna också. "Spider-Man - The Ride", "Terminator 2:3-D", "Jurrasic Park - The Ride", "Back To The Future - The Ride", "JAWS", "E.T." etc.
Jag åkte alla dessa attraktioner, det var hur roligt som helst. Jag såg mest fram emot Terminator och JAWS, men det sorgliga var att ALLT sades på japanska. Man kan ju inte förvänta sig något annat, det var ju faktiskt Universal Studios Japan.. Men tänk er Arnold Schwartzenegger prata på japanska (dubbad då alltså). Det såg ganska dumt ut.
Vi kom fram till Universal Studios vid 13:00. Jag och min värdbror sprang nästan in och tittade. Vi såg att det precis öppnat en ny attraktion som heter "Hollywood Dream", så vi ställde oss och köade där. Men efter att vi köat i trettio minuter så såg vi att vi hade hundraåttio minuter kvar att köa, så vi struntade i det. Med andra ord så var det alltså hur mycket folk som helst på Universal Studios den dagen.. Vi hittade dock några attraktioner där vi inte behövde köa så länge. Mot kvällskvisten så var det inte lika mycket folk. Vi behövde bara köa i 5-10 minuter för att åka en attraktion. Så då passade vi på att ta de som oftast var överfyllda med folk. Jurrasic Park, JAWS och så klart Spider-Man. Vi åkte Spider-Man runt 6-7 gånger i slutet för att det inte var någon kö alls. Man fick sin bild tagen där i Spider-Man, och den köpte jag.
Lite innan klockan 20:00 så bestämde vi oss för att sluta åka karuseller och sätta oss på närmsta pub och inviga kvällen. Vi hittade en irländsk pub i "New York-området" på området. Vi satt där och pratade och hade det ganska trevligt, jag och min värdbror.
Innan stängning så var det en avslutningsshow. Peter Pan var det. Roligt att se på, men kallt som attan! Jag har film från det som jag ska ladda upp någon dag.

Efter Universal Studios stängde så sprang vi upp på hotellet och bytte kläder, och gick sedan vidare mot "Hard Rock Café". Där satt vi och lyssnade på bra musik och brände pengar. Jättetrevligt hade vi det där. Jag satt och var lycklig med mina Absolut Vodka-shots och min Cuba Libre! Livet lekte må ni tro. Min värdbror blev lite väl på lyset dock.. Stackarn. Det var också första gången han drack vodka. Farligt sånt där!
När vi väl kom tillbaks till hotellet så satt vi på rummet och pratade. Han pratade om att han tyckte om kampsport(vilket han aldrig sagt förr). Han bad mig lära honom slag, vilket jag gjorde. Han blev så glad, så han hoppade baklänges ned i sängen och sprattlade med fötterna i luften. Efter några sekunders sprattlande så stannade han upp och tittade på sin hand.. Han hade skurit upp sin hand, och det var ett djuuupt sår där. Han hade skurit upp sin hand på min kortask(?) som låg i sängen. Det finns vassa kanter på den, så han fick det skuret, långt och fint. Jag gick och hämtade papper och fick agera mamma lite. Tvättade såret och bad honom sluta öppna såret så det slutar blöda. Men inte lyssnade han inte. Han lade sig i sängen och åmade sig en stund, och helt plötsligt så somnade han. Jag tog en dusch och tvättade rent handfatet - han hade sprayat ned hela toaletten med blod och inte tagit bort det.
Morgonen därpå så åkte vi till ett akvarium i Osaka. Ganska fint var det där, men mycket folk. Efter att vi varit där så drog vi vidare ned på stan och hade lite sightseeing. Min värdmamma var guide, men hon vet inte så mycket om Osaka så vi gick bara till ett ställe och åkte sedan hem. Osaka var ett häftigt ställe. Önskar att jag hade mer tid bara. Vill åka dit igen så jag kan utforska mer!

Hanami - 26 mars
I Japan på våren så har man en aktivitet för sig som kallas "hanami". Det betyder se på blommor. Det är väldigt populärt och fint att göra, helst i denna period då körsbärsblommorna blommar. Igår var det min första hanami. Jag skulle åka och se på blommor med min Rotaryklubb - trodde jag.
Min värdpappa frågade mig igår om jag ville hänga med till ett rotarymöte på kvällen. Jag hade inget för mig, så jag sa att jag självklart ville följa med. Det kom fram till att vi skulle åka och se på blommor. Min japanskalärare har berättat mycket om detta på lektionerna, och säger att det är den bästa aktiviteten man kan göra i Japan, så jag såg fram emot detta väldigt mycket. När vi väl åkte dit, så stannade vi på en italiensk resturang, och det visade sig att vi skulle vara där och äta. Inte se på blommor. Jag frågade min värdpappa lite skämtsamt, "Vart är blommorna?".. Han skrattade och pekade på en blomkruka med några vårblommor. Vi stod där utanför, jag och min värdpappa, och väntade på att allt skulle börja. Då kom min andra värdpappa Kobayashi, som för några dagar sedan kom hem från Vietnam och Kambodja. Han hade med sig present till mig därifrån. Ett fotografi taget av Thierry Diwo på Angkor i Kambodja. Hur fin som helst! Jag fick även en bok om Angkor. Dom är så snälla paret Kobayashi! Bästa värdfamiljen, utan tvekan. Alltid snäll mot mig och vill umgås. Sedan så började i alla fall Rotarymötet. Jag satt med min nuvarande värdpappa, min andra värdpappa och min kontaktperson. Även en karl som jag aldrig träffat förr, men han är rotarian. En väldigt snäll man som pratade med mig hela mötet. Jag pratade om att han borde skicka iväg sina ynglingar någonstans som utbytesstudent. Jag kommer dock inte ihåg namnet, men jag skall definitivt prata med honom fler gånger! Jag passade också på att prata med min kontaktperson Matsumoto-san. Han är en riktigt mysig filur han. Jag berättade att mina kompisar träffade hans son i Sverige nu - Matsumoto-sans son Ryota är utbytesstudent i Lund just nu - i Åre! För att få Matsumoto-san lite stolt så sa jag att Ryota pratade flytande svenska. Jag såg en liten tår av glädje i hans ögon. Efter detta så började vi att prata om när jag ska åka hem, och att dom kommer att bli så ledsen när jag åker. Han sa även att han sparat mailen som jag skickade innan jag kom till Japan. Jag har en sån tur som har fått en så snäll kontaktperson och värdfamiljer. Vi pratade även om hur det blir när mamma och Rickard kommer nu på lördag. Min kontaktperson, andra värdpappa och jag ska möta dom på tågstationen när dom kommer in. Sedan på kvällen så ska vi ut och äta middag med alla mina värdfamiljer och några rotarianer. Det kommer att bli väldigt roligt! Jag ser mycket fram emot när dom kommer. Vi satt i alla fall på den där resturangen i lite mer än tre timmar och drack. Inget annat än att dricka. Mot slutet så blev jag utmanad i armbrytning av några gubbar. Han skröt om att han var så stark och bara 44 år gammal. Jag fick honom att tiga ska ni veta! Tog honom i både höger och vänster! Vi hade 1000yen också som pris, men jag sa åt honom att jag vann med nöje och inte behöver pengarna. HÖHÖHÖ. Sedan så kom det fram en gammal polare från Rotary som sa att jag måste komma till hans hus och äta middag innan jag åker hem till Sverige. Han har en dotter på 26 år som gärna vill träffa mig.. <-- !!!! Jag älskar Japan.

Jag har börjat jobba lite åt min värdmamma också. Rensar ogräs runt huset. Hon betalar mig i slutet också. Prima skinka!

Nu ska jag starta om datorn tänkte jag. Den har varit igång i 5 dagar nu och börjar lukta lite konstigt.

Jag har faktiskt fått lite mer energi till att skriva blogg, det var jäkligt roligt! Tror ta mig farao att jag fortsätter med detta. Varje inlägg behöver ju inte vara så långt, eller hur?

TA HAND OM ER! I'll be back!






Detta är fotografiet jag fick av Kobayashi-papa. Angkor!





Jag och min värdbror sitter och posar i Spider-Man - The Ride!





JAWS!!





Vacker och trött i skolan





Jaws med min kamera

Osaka

Hej kära barn! Information på gång!

Imorgon så åker jag till Osaka(lite mer än en vecka för sent). Jag ska till Universal Studios Japan med min värdfamilj. Det kommer att bli ganska roligt vill jag tro! Jag antar att jag behöver det.. För att slappna av lite. Jag tar med kameran. Jag kommer att försöka ta så många bilder som möjligt från karusellerna!

Jag har inte så mycket att säga faktiskt.. Egentligen så har jag en hel del att säga, men finner inte orken till att göra det. Vädret vi har, känslorna jag känner, familjen och flickvännen jag saknar.. Det är inte enkelt att behålla ett leende på läpparna nu ska ni veta.
Men vad jag inte skulle ge för att åka tillbaks i tiden en stund.. Förra sommaren.. Skövde, Göteborg och Grundsund med storebror och Malin. Det var hur roligt som helst, jag hade det underbart då.

Jag antar att den lilla glädjen och energin jag hade kvar sögs ut när jag inte fick åka och träffa farbror i Osaka. Kolla in hemsidan förresten! Farbror har lagt upp bilder från Japan!

- http://www.fatalsmile.com/ -

Det som jag nu verkligen ser fram emot är när mamma och Rickard kommer till Japan. Det kommer att kännas som en paus, då jag får kyla ned mig och fylla på fulltank. Jag kan knappt vänta längre, det kommer att bli så roligt!

Min kompis här i Japan var med om en trafikolycka idag. Jag vill inte stjäla hans chans till att berätta detta, men han mår bra och skadade sig - helt otroligt - inte allvarligt.

Godnatt! Nästa gång jag skriver så har jag kommit hem från Osaka. Detta blir alltså måndagkväll eller tisdagkväll!

Frankrike, mygg och 20 grader.

Hej kära barn! Hur har ni det? Kallt antar jag? Här ska ni få höra hur jag har det lite grann..

Vi börjar med att klaga lite;
Min farbror Hans, sångare i bandet "Fatal Smile", kom till Japan i början av denna vecka. Han hade tre konserter här. Tokyo, Nagoya och Osaka. Jag ville så gärna träffa honom, så vi ordnade så att jag skulle komma till Osaka. Jag pratade med min värdfamilj och hade talat om det lite med Rotary - dom sa att det gick bra. Jag köpte bussbiljetter till Osaka och var på väg att åka.
Dagen innan min resa så ringer en gubbe ifrån Rotary och säger att jag inte får åka. Han sa att jag inte får lämna denna region utan en vuxen eller rotarymedlem. Om jag minns rätt så sa Rotary i Sverige samma sak - MEN det finns undantag. OM det är släkt som man ska träffa, så får man åka iväg och hälsa på dom. Jag sade detta till honom också, men han blåvägrade. Jag fick åka och byta tillbaks biljetterna(Tur att det funkade åtminstonde). Snopen och flyförbannad blev jag ska ni veta. Det dumma är nu att jag måste åka på ett"Orientation-meeting" med Rotary imorgon(lördag). Jag är inte direkt sugen på att möta den personen som beslöt sig för att jag inte fick åka. Han kommer ju definitivt att prata om detta och ta upp det inför allihopa. Ja ja, Rotary Japan. Kan man förvänta sig något annat egentligen?

Idag
Idag så klev jag upp 10:30(Jag gick och lade mig 06:30). Sköna fyra timmars sömn!
Jag satte mig och tittade på det nya LOST-avsnittet.. Riktigt segt, inte så bra handling. Jag sköljde ned mitt missnöje med Borat-filmen. Jag "lånade" den filmen av en "kompis" på MiniNova.org. Riktigt, riktigt rolig. Jag fattar inte hur Sacha Baron Cohen vågar göra som han gör i den filmen.. Amerikaner är en farlig typ av folk.
Efter jag såg klart filmen, så åkte jag till Tenjin. Där satt jag och åt lunch för mig själv(fortfarande spymätt). Jag gick åkte sedan och träffade Mai och hennes kompis. Mai är tjejen som åkte till Sverige för två år sedan, Skövde. Vi satt på ett café och pratade i lite mer än tre timmar, sen gick dom till skolan. Jag gick hem.

Det helt otroliga med denna dag är, att det var lite mer än 20 grader varmt utomhus. Helt outhärdligt! Jag såg min första mygga i år också(Dräpte djävulen med ett klapp också). Det är den andra mars, och myggorna har redan vaknat till liv.. Kan det bli värre? Jag kommer att avlida i denna hetta! Hugaligen..

Idag klockan 11 så åkte Satoko till Frankrike. Hon ska vara där i en månad som utbytesstudent. När hon väl är där så ska hon - med två kompisar som också åker till Frankrike som utbytesstudent - besöka Sverige i två dagar. Hon åker då till Linköping och bor hos sin andra värdfamilj när hon var utbytesstudent. Jag är sååå avundsjuk. Jag vill också åka tillbaks, men bara i ett par dagar. Säga hej till familjen och äta lite svensk mat... Känna lite kyla..
Ja, jag är avundsjuk i alla fall. Hoppas också att hon inte blir sjuk, och att hon kommer att ha det bra där borta. Jag kommer att sakna henne väldigt mycket(vi pratar på Skype varje dag i ett par timmar). Det kommer att kännas tomt..
Hon kommer hem i början av april. Då kommer hon också att få träffa mamma och storebror! Det ser jag fram emot så mycket!

Pga brist på sömn, så ska jag nog sova nu. Men vi hörs alla barn! Ha det så bra!

Ett halvår!

Hej kära barn! Jag har ett roligt(för vissa) och helt fördjävligt(för flera) kungörelse till det svenska folket. Ni får ursäkta mig, jag glömde predikstolen hemma i Sverige.

Idag den 24e februari år 2007, så har jag, Niklas I Hedberg haft mina båda fötter i Japan i sex månader. Egentligen så är det så att jag lämnade svensk mark då. Om man tänker på tidskillnaden så kom jag den 25e augusti, inte den 24e.

Det är faktiskt inte bara en vanlig dag i februari. Min moster Bam-bam fyller 40 år idag! GRATTIS Moster lilla! Hoppas att du får en underbar födelsedag!

Så, vad har jag att säga om detta?

Språket:
Det som nu slagit mig hårdast är att jag glömt så mycket svenska. Grammatiken är helt åt pipsvängen, och ordförrådet är lika tomt som Håkan Hellström är på talang. Det är väl smällar man får ta när man lämnar sitt land och då i samma veva sitt språk, i elva månader.
Fast svenskan är självklart inte lika viktigt nu med tanke på att jag är utbytesstudent i Japan. Jag är ju här för att lära mig japanska.. De flesta undrar kanske hur det går med japanskan för mig.. Själv så känner jag självklart ingen skillnad. Men jag kan då också jämföra mig med ett par andra studenter som inte kan någonting alls jämfört med mig. Det är främst den killen från Brasilien jag tänker på.. Han kan INGENTING. Det är verkligen sorgligt. Han har varit här i sex månader han också, och har inte kommit halvvägs in på boken vi använder till våra japanska lektioner. Jag är klar med boken han "använder". Är just nu på den andra. Det är ju inte så att han inte försöker heller - han försöker verkligen. Det fastnar liksom inte.. Sorgligt..

Jag förstår i alla fall mycket av japanskan. Går jag på stan och lyssnar på folk, eller om någon ställer sig och pratar med mig så förstår jag vad dom säger. Men att svara är en helt annan sak. Det är enklare att lyssna än att prata själv. Jag har ju fem månader kvar på mig att lära mig att verkligen föra konversationer.

Maten:
Haha.. Roligt ämne..
Jag antar att många som känner mig tänker: "Hur går det nu för Niklas egentligen? Han som inte äter fisk.. Hur ska han klara sig i Japan?". "Inga problem!" säger Niklas. Jag äter lax om något. Annars är det ris och kött som gäller. Även fast jag kanske inte alltid tycker om det som ställs fram, så äter jag det för att inte krossa hjärtat på mina värdföräldrar. Jag har dock funnit kärlek för japanska kötträtter. Dom blandar ned kött i söta soppor och steker det i socker osv. Det är så sinnessjukt gott, och det syns på min mage att jag ätit detta. Men herregud.. Jag kommer att sakna sukiyaki när jag kommer hem till Sverige.

Hälsa:
Haha..
Jag sa till de flesta att jag skulle ta vara på min tid här i Japan.. Inte bara till att plugga japanska, men också träna kampsport. Det är ju menat, jag åker till Japan och tränar rumpan av mig. Men så har det så klart inte blivit.. Jag tänkte ju testa Kendo, men såg min lärare banka det levande ur en 13-årig pojke.. Det var lite väl hårt, men jag tänker ignorera det och ge Kendo en chans efter denna termin. Jag börjar i så fall i april.
Bortsett från sport så har jag lagt på mig fett, och muskler har försvunnit.
Med min förra värdfamilj(2/4), så gick jag på resturang minst tre gånger i veckan. Detta resulterade att jag drack en hel del öl. Jag vet inte hur mycket det rymmer i ett stort ölglas här i Japan, men minst två av dom varje gång. Det har jag börjat känna av nu på senare tid. Jag har en mild a-kupa och min mage har skaffat sig en egen hemsida. Jag har självklart inga problem med detta.. Men mina kärleksgrepp har ser ut som två bränsletankar på en rymdfärja.. Jag visade rumpan i webcam för min vän Robin också en dag, och man ser fettgropar. Det är förjävligt, så jag har börjat träna lite nu. Jag är också nu hos min tredje värdfamilj(3/4). Här har jag druckit öl en gång under två veckor. Jag tänker fortsätta att inte dricka öl och sånt snusk.
Här ska vi bli nyttiga!

Jag tänker främst på detta för att Satoko rycker tag i min mage lite då och då och säger att jag är fet.

Skolan:
Här kan jag direkt säga, att inget slår de svenska skolorna.
Visst finns det bra skolor i Japan, men min skola är ett undantag. Dagligen ser jag lärare slå elever. Det finns en speciell ärkenöt som heter "Sasabuchi", och han är en skvätt galen. Det måste varit så att han blivit tagen på bar plåt när han var liten av sin pappa. Han slår flickor i ansiktet och skriker helknasigt med rasp i rösten. Jag tror nämligen att han gör till sin röst så att han låter farligare. Det är så som om att han sugit i sig 10 paket cigaretter dagligen sedan han var tio år gammal. Men med tanke på hans abnorma storlek på överkroppen och beteende, så tror jag på steroider också. Därför gör han till rösten så att han ska verka lite läskigare. Egentligen så låter han nog som en mus.
I alla fall. Dessa idrottslärare på min skola kallas för maffian. Dom springer omkring och sprider skräck i elever och andra lärare. Vanliga lärare är seriöst rädd för dom. Jag tycker att dom är hemskt roliga och fjantiga. Dessa gubbar är 40+ och tassar omkring med mjukiskläder och stora buffiga jackor. Byxorna skall helst vara för långa, så att dom kan gå på det som hänger utanför. Jag ska försöka få fram bilder, det ser förjävla roligt ut.

Helt seriöst så är jag sjukt besviken på att dom skickade mig till den här skitskolan. Det fanns så många bättre alternativ för mig att gå till, och dom valde denna.. Det var av ren slump också. Jag var menad att gå till en annan skola, men något hände och Rotary blev lite kinkig på rektorn så jag hamnade på denna rumpskola istället.

Familjen:
Mitt första intryck av denna familj var inte så bra. Värdbrorsan verkade lite dryg och dom är risodlare, så mina fördomar tog över. Jag tänkte att dom bodde ute på landet, långt ute i ingenstans. Det skulle ta grymt lång tid att ta sig till skolan.. Men efter jag flyttade så blev det ganska bra ändå.
Jag har tre värdsyskon. En syster på 26, bror på 24 och yttligare en bror på 18. Han börjar på universitetet snart, så han lämnar huset snart. Då blir jag kvar här hemma.
Jag ska skriva lite mer om denna familj i nästa inlägg. Dom är väldigt snälla. Farmor bor också med oss här i huset. Hon är jättegullig.

Allmänt:
Ja, rent allmänt så är allt ganska bra. Farbror Hasse kommer till Japan imorgon och ska spela tre konserter. Jag tar mig inte till någon av dessa dock.. Kostar en hel del att ta sig dit. Jag önskar honom all lycka(Inte för att han behöver det. ROCK ON!).

Mamma och Rickard kommer snart till Japan också. Det är mer eller mindre en månad kvar tills dom kommer. Vi ska åka runt i Japan och ha en underbar tid. Dom ska även få träffa Satoko, vilket jag ser fram emot väldigt mycket. Vi kommer att ha jätteroligt. Fukuoka, Kumamoto, Hiroshima, Kyoto och Tokyo.

Det känns ju självklart också otroligt konstigt. Jag har inte varit i Sverige på sex hela månader.. Jag har träffat fem svenskar sedan jag kom hit. FEM svenskar. Kan ni förstå hur konstigt det känns? Det är nästan så att man börjar glömma bort vart man kommer ifrån. Men varje dag så pratar jag med folk hemifrån. Varje dag lyssnar jag på musik hemifrån. Men jag har varit här i ett halvt år..

Övrigt:
Imorgon så ska jag åka till Nagasaki och se på en festival. Jag fattade inte riktigt vad det var för någon, men det kommer att bli intressant. Jag tar med mig min kamera dit.
Den 11 mars så ska jag åka till Osaka. Jag ska gå till Universal Studios med min värdbror. Det kommer också att bli jäkligt roligt. Jag ser fram emot det väldigt mycket!

Jag tänkte ringa Anton idag och höra hur han har det. Alex får jag inte tag på, eftersom att han inte köpt sin telefon ännu.
Det dummaste är att jag inte kan ringa Anton. Min telefon är så jäkla dyr att ringa med, så pengarna tar slut på nån vecka. Jag har dock lyckats leva på 5000yen sedan början av februari dock.. Starkt jobbat! Jag hoppas att alla har det bra. Jag ska dra iväg ett mail till dom idag. Anton byter ju familj idag, den lille rackarn.

Jag har också insett hur mycket jag saknar pappa. Jag hoppas att farsgubben har det bra. Synd att han inte hänger med till Japan i mars. Jag klandrar honom inte dock. Det är ett helvete att flyga i 14 timmar. Han ringer nog idag och påminner mig om att jag varit här i ett halvår.


Annars får ni ha det så bra allihopa! Vi hörs!