Blogg med Special: Vardagliga tankar.

Hej kära barn! Dagens blogg är speciell. Jag skall skriva mina tankar och beskriva dom lite djupare! Detta som jag nu skriver kommer ifrån dagar i skolan och dylikt. Jag skriver ner i min lilla blå bok som jag använder i skolan, saker jag inte vill glömma.
Jag vill varna er känsliga läsare. Detta är helt oediterat. Jag skriver exakt som det står. (Det enda jag kanske gör är att lägga till lite extra. Saker som jag inte skrev ned på skolan.)

Jag skriver bloggen också. Den står längst ned.

>>KOM IHÅG<<
Allt det jag skriver är som jag upplever det.
Allt är inte fakta, och tro det eller ej, jag kan ha fel ibland.

Detta skrev jag idag.
28 september, 2006.
Morgon:
Varje morgon så ser jag en tös sätta sig på samma stol, i samma rum, vid exakt samma tid. Detta sker vid en viss tågstation som jag åker förbi varje morgon med mitt tåg. Även om mitt tåg är lite sent in till denna station så går hon ALLTID in i det där rummet när mitt tåg åker in. Det är inte så att hon hoppar av mitt tåg. Hon går in i rummet på en annan platå.
Det hon gör när hon sätter sig är att:
Ta upp en stor spegel, och en sminklåda.
Hon börjar med att böja ögonfransarna, och sedan lägga på mascara. Håret kan hon ta flera minuter på sig att fixa verkar det som. Det ser bra ut när hon sätter sig ned, och ganska fult när hon är klar. (Vi står på den speciella stationen i ungefär 3-5 minuter.
Ny dag imorgon, samma rutin.

Rent allmänt:
Japanska pojkar klipper ej sina naglar. Varken på fingrarna, eller på tårna. Det ser så jäkla snuskigt ut efter ett tag när dom är riktigt långa och kritvita i ändarna. Dom biter heller inte bort naglarna. Det är ju antingen eller! Men dom gör varken något av dom.
Jag har dock förstått att dom oftast inte gör det själv. Det är faktiskt deras mödrar som brukar göra detta åt dom. Min värdsyster klipper sin sons naglar lite då och då (Han är 13 nu tror jag). Skulle inte förvåna mig om hon klipper sin husbonds naglar heller.
Det sitter en kille framför mig i min klass som har riktigt långa naglar. Otroligt snuskigt. Fast jag såg en som slog rekord idag. Han går andra året i Jr Highschool, och sitter oftast framför mig när vi har matte. HEMSKT långa naglar. Det ser riktigt konstigt ut. Stackare. Jag vet inte om detta gäller i hela Japan, eller om jag bara överdriver. Men det verkar verkligen vara så här.

Rent allmänt 2:
Japanska klasslistor är annorlunda jämfört med våra i Sverige.
Först och främst så är det nummer längst till vänster, och sedan kommer namnen.
Listorna är uppbyggd i bokstavsordning. Enligt det japanska alfabetet.
A I U E O KA KI KU KE KO, osv.
Det är ganska logiskt, eller hur?
Det jag inte var beredd på var att killarnas namn skrivs först, och sen kommer tjejernas.
Så i alla klasslistor så börjar man med killarna, och sen ungefär vid mitten så kommer flickorna. Är inte det ganska superkonstigt? Könsdiskriminering kanske? Vad vet jag.
Alla elever i klassen har ett nummer. Det är beroende på vart man ligger på klasslistan.
Jag exempelvis är nummer 4X (vet bara att jag kommer på 40-någonting), i klass 1-4, eftersom att jag kom in sent i klassen. Jag ligger längst ned på listan.
Förr i tiden så tilltalades inte eleverna vid deras namn, utan istället sade läraren deras siffror. Detta är faktiskt ren fakta. Jag fick det förklarat för mig idag utav en lärare. Riktigt konstigt men väldigt roligt.
Men det jag tänkt på är att det fungerar som det gjordes i Tyskland på 30-40 -talet.
Elev 1-4, 4x - Jude 4031224.
Ser ni mönstret?

_______________________________________

Nu åter till dagens blogg!

Idag så väckte min värdpappa mig. Han har fortfarande inte greppat det där med tiden.. Han började skrika "GODMORGON!" klockan 06:42 istället för 06:45. Jag ska nog ta ett snack med honom jag!

Till frukost så åt jag det vanliga(Mjölk och flingor med yoghurt), och här kom det sedan en ny delikatess(?) till matbordet! Det är en traditionell kaka som är glutenfri, som jag köpte igår. Den lokala delikatessen från Dazaifu. Jag åt två sådana till frukost, och blev hur mätt som helst! Namnam!

På skolan så hade jag inte så mycket att göra idag.
Dagen började med matte på morgonen. Det var faktiskt lite skönt att börja med en såndan lektion. Det tråkigaste först, så jag får det gjort. Nice!
Efter matten så hade jag kalligrafi - skönskrift! Det var roligare än vanligt. Det är oftast en sådan långtråkig lektion.. Obeskrivligt tråkig. Men idag var den annorlunda.
Jag och Jackie fick se på när våran lärare gjorde kalligrafi på ett stort, stort pappersark, till en tv-sändning som skulle ske på skolan. Det är den lokala tvn här på våran ö(Kyushu), och den lilla turist-ön "Okinawa", som skulle börja deras sändning och hålla ett tal på våran skola, inför en stor festival(Kanalen heter NBK, tror jag). Det är ungefär som regionala nyheter. Jag förstod dock inte så mycket av allt de sa, så jag greppade inte när denna sändning skulle ta plats. Fast med den tur som jag har nu för tiden så antar jag att de redan haft sändningen.
Vilket fall som helst så blev det där pappersarket hur häftigt som helst. Min lärare i kalligrafi har studerat kalligrafi i 50 år. Han är en professor i ämnet, och är verkligen begåvad. Stadigaste karln jag träffat. Balansen han har när han drar igång med skrivandet är inte att leka med.

Efter detta så kom mr Livsey fram till mig och gav mig några böcker som jag skulle ha på mina Social Studies-lektioner. Det roliga är att jag slutat i den kursen. Men det blev andra ändringar på det också.
Japanska skolor är så jävla snåla, så eftersom att de nu redan gett mig böcker, så finns det ingen anledning för mig att sluta den där kursen (JAG HAR DEN MED FOLK SOM ÄR 13ÅR GAMMAL!), enligt han som har ansvar över mig. Jag såg på mr Livsey att han kände sig urdum när han sa så.
"You just have to deal with it for a little longer, ok?", sa mr Livsey. Det är ungefär som att han sa att jag skulle bita ihop och bara gå på lektionen.
Jag svarade dock:
"Uh.. Yeah, what ever. For a little longer? You mean one year?".
Jag har egentligen ingen anledning att bli sur på honom. Det är ju idioten som har hand om mina lektioner som sade nej. Jävla mupp. Det är samma fjant som tvingade mig att klippa håret. Dickweed.

Jag hade 2 timmars japanska idag. Efter den lektionen så gick jag ned till tv-sändningsrummet och lämnade en CD-spelare som vi hade lånat till japanskalektionen. Då träffade jag den där tjejen som varit i Kanada. Hon pratade lite med mig, och frågade sen om jag ville vara med henne någon dag och titta på fotografier som hon tagit när hon var i Kanada. Jag visste verkligen inte vad jag skulle säga. Det första jag sa var:
"Do you mean NOW? I have to go to class!". Hon förklarade att hon ville hitta på något efter skolan. Jag är inte så jäkla haj på att umgås med nån vanlig tjej efter skolan, så jag sa bara att jag skulle ringa henne någon dag.
Det roliga med det är att jag inte har hennes nummer. Höhöhö.
Jag är nog rakt igenom ond egentligen. Jag är bara ganska bra på att dölja det ibland.
Men mja, jag ska nog umgås med henne någon dag, bara jag får ha någon kompis med mig så att jag inte blir våldtagen eller antastad.

Efter skolan så har jag bara varit hemma och tittat på film. Jag gick sedan och åt hos min värdsyster.. Hon serverade fisk och vanligt kött. Här serverar i min familj så serverar de alltid en hel fisk, grillad. Denna fisk var inte så jättegod.. Den såg bara arg ut. Den hade huggtänder och var lite bränd på skallen.
Fast vem försöker jag att lura? Jag skulle nog också vara lika sur om jag precis blivit rensad och grillad. Och sist men inte minst bli uppäten, och senare åka ut bakvägen av en människa. Vem vill göra det egentligen?

Jag läste tidningen idag på skolan. Det finns en tidning som är skriven på engelska. "Tokyo Times" tror jag att den heter.
Det stod idag om en karl som för två år sedan, mördade en flicka på 7 år.
Det började så att han erbjöd henne skjuts när hon var på väg hem ifrån skolan, och slet istället med henne hem. När dom var hemma hos honom så våldtogs flickan.
Han tänkte släppa henne lös, men tyckte att hon var för smart, så han beslöt sig för att döda henne.
Om ni tycker att det är sjukt, så ska ni nog sluta läsa nu. Det värre kommer nu.
Efter att han våldtagit och dödat flickan, så tog han upp sin mobiltelefon och knäppte kort på henne. Kortet han knäppte med kameran använde han senare för att utpressa flickans mamma. Egentligen helt utan anledning. Han sa att han skulle döda hennes andra dotter, och som det verkar så skulle han göra det bara ändå.
Karln är nu i fångenskap, och hans dom blev avrättning. Rättegången avslutades igår.
Han skall hängas.
Juryn ansåg att han inte var tillräckligt frisk för att bli botad. Han hade även fler sexbrott på nacken. Han var verkligen så sjuk i huvudet, så ingen terapi tros skulle hjälpa.
Jag anser att avrättning igenom hängning, inte på långa vägar räcker för vad han gjort.
Frågan är nu:
Vad tycker ni? Vad anser ni är rätt att göra med en sån sjuk man?
Skriv det ni tycker i bland kommentarerna för detta inlägg.

Jag ska duscha nu, och sedan försöka sova. Ska nog se klart på Sagan om Ringen först...!

GODNATT gott folk! Tack för idag! Ganska konstigt inlägg, inte sant?

Tenmangu, Musik och Sagan om Ringen.

Hej kära barn! Dagen har gått. Nu är det dags att höra ett nytt av mina våghalsiga äventyr!


Dagen lyder så, att jag klev upp vid 6:45, som vanligt. Denna dag började dock liiiite annorlunda.
Min värdmor var lite lycklig denna morgon för att jag berättat för henne vad jag tyckte om för mat. Då började hon tänka på vad hon kan duka fram åt mig.
Jag fick en risboll utav stekt ris med kött, en japansk brödbit som innehåller ris istället för vete, mjölk och flingor, yoghurt, och till sist en BANAN!
Jag åt upp allt utom bananen, jag var så grymt mätt. Hon skrattade lite och såg väldigt nöjd ut. Hon förklarade att, när jag åt så där mycket så slutar dom oroa sig över mig. Äter jag mycket mat så är det ett tecken för dom att jag mår bra. Skönt att dom slipper oroa sig i alla fall!
Jag fick en slant av henne på morgonen. Jag skulle köpa mat på skolan, och sedan till Dazaifu Tenmangu (Dazaifus tempel) igen. I Dazaifu så skulle jag köpa stadens delikatess. Det är en riskaka ungefär som har klet från börnor. Riktigt sött och slibbigt.. Jag älskar den kakan! Ska knäppa kort imorgon så ska ni få se. Jättegoda!

Innan jag drog till skolan så pratade jag lite med Robin på MSN. Jag ringde och pratade med honom när jag gick till tåget. Väldigt trevligt! Idioten ska komma och hälsa på mig nu när jag är här. NÄR vet vi inte än, men det ska han i alla fall göra.. Annars jäklar!

På skolan så var det måndagens schema som gällde, igen. Det var mig inget emot. Jag var med på en engelskalektion med Mr. Livsey. Det gick ganska bra. Ungarna har problem att vara tyst ibland, så man måste peta på dom och ge dom gaijin-blicken. (Utlänningsblicken).
Dom är duktiga ungar. Men jag förstår inte varför lärarna inte säger till dom att vara tyst på riktigt.
Om dom gör något fel, som t ex suddar så hårt på svarta tavlan så dom gnussar hål på sudden, så blir det ett jävla liv. Jag såg en elev få skäll så att han nästan grät pga det. Knäppisar..
Knaserier.
Efter detta så hade vi social studies med den där illaluktande kli-killen. Jackie satt bredvid honom idag. Hon fattade inte vad jag menade när jag sa att han luktade och kliade, men när hon satt där idag så förstod hon må ni tro. Vill lära mig säga åt honom att försöka sluta. Det blir inget bättre av att han kliar så där.

Det är roligare i skolan nu! Folk börjar prata med mig mer när de ser att jag pratar mycket med Jackie och förstår att jag har en röst. Jag försöker ofta med lite japanska, men vi går alltid över till kroppsspråk och engelska. Så svårt så svårt!

Efter skolan så gick jag och Jackie till Dazaifu Tenmangu. Templet. Det var vackert som vanligt! Vi gick in i en Zen-trädgård och tittade. Det är nästan mitt i staden, men när man är där inne så blir allt ko-lugnt. Inget kan störa en. Sån underbar känsla.. Obeskrivlig. Det tillhörande huset var jättemysigt, och hade gamla skålar och keramik, som förmodligen var minst 700år gammalt. Häftigt!
Vi gick sedan in i en japansk kyrkogård. Det var ett rum med en massa urnor och namn. Fint var det, och det luktade gott. Dom har rökelser hela tiden vid såna platser. Det första jag tänkte på när jag gick in där var likvakan jag var på. Det luktade exakt likadant. Så jag förstod vart jag var när jag gick in i det där rummet. Men som sagt, vackert och fridfullt.
Efteråt så gick vi ut mot själva huvudtemplet och jag tog en lapp från templet, som visar lycka och såna saker. Nästan som lyckokakorna på Kina-resturanger. Det finns antingen något positivt skrivet, eller något riktigt illa. Jag hade turen att få något positivt! Najs najs! Jag fick faktiskt den bästa man kunde få. Det stod något om att jag har väldigt god lycka framöver, och att allt kommer att gå bra för mig. Jag kommer att lyckas både konstnärligt och lyckas med pengar och arbete/skola och familj. Någon jag längtat efter mycket kommer att komma och hälsa på mig, stod det också. Jag längtar efter så många.. Undrar vem det är som kommer!
Det konstiga är, att jag verkligen respekterar denna religion, och börjar hårt anpassa mig efter den. Jag gör exakt som japanerna gör till såna saker. Ber ofta när jag är vid ställen som man kan be vid och sånt. Jag ber faktiskt för viktiga saker, som god hälsa och att min familj hemma i Sverige har det bra osv. Är detta likt mig? Börjar jag bli någon annan? Vem vet!

Det är en gata där som leder upp till själva templet, från tågstationen. Längst den gatan så är det jättemånga affärer och sånt. Jag och Jackie gick upp för gatan, och såg en klass med mellanstadie-elever som var ute på skolresa. När vi gick förbi (Två utlänningar), så började alla ungar titta och skrika att vi var häftiga. Sen följde dom efter oss och hälsade och sånt. "HELLO!!" "HELLO!". Vi ignorerade faktiskt dom. Det blir bara jobbigt. Det första och enda folk antar är att jag är en amerikan. Folk frågar mig direkt om jag är amerikan eller inte. Jag och Jackie pratade om det också, alla antar verkligen att man är en amerikan. Direkt efter vi sa det, så kom det fram någon och frågade om vi var amerikaner. Ironiskt.
När vi gick upp för den där gatan så sprang det också två tjejer fram till oss (~20år), och frågade om vi kunde ta ett foto. Vi sa "OK!" och väntade på att vi skulle få kameran. Men det var inte så att dom ville att vi skulle knäppa ett kort på dom! Nej nej, dom ville knäppa kort på oss två tillsammans bara för att vi är utlänningar. Helt otroligt. Vi båda blev ganska stöss och skrattade djupt efter det. Det var sedan också två styckna som verkligen ville att vi skulle ta kort på dom. Två killar i 25-års åldern. Jag tog fotot och gav tillbaks kameran. (Båda var asiater, jag antog japaner)
Dom sa "Thank you!", väldigt bra uttal osv. Då drog jag till en "Doitashimashite!", vilket betyder "ingen orsak". Den ena killen sa då "Sorry, I can't understand that. I'm korean!". Jag skämdes ganska rejält då ska ni veta. Dumma mig.

Efteråt så gick vi hemåt. Vi gick skilda vägar vid tågstationen.

När jag kom hem så sa min värdmamma att jag skulle gå in i vardagsrummet och titta. Där stod det en CD-spelare på standby. Jag satte mig ner i soffan och väntade på att hon skulle komma in dit. Hon tröck igång skivan som låg i, och det var Toshi från X-Japans nya skiva! NICE! Hon hade fixat fram den åt mig. Gud så snäll hon är den där damen! Ett hjärta av guld ska ni veta!

Jag åt hemma hos min värdsyster idag, som bor granne. Vi åt Yakiniku - Grillat kött. Det var gött som attans! Åt som en häst, och blev verkligen mätt.

Efter maten så gick jag och värdsysterns son, Takeru, till affären där man kan hyra film. Jag hyrde Sagan om Ringen-trilogin. Ska dra ett maraton nu snart och dra igenom alla filmer.. Underbart. Jag hyrde även "Leon" och "Whole Nine Yards" (Tror jag den heter), med Bruce Willis och Matthew Perry. Det blir trevligt att se på! Jag läser faktiskt Sagan om Ringen nu på engelska. Finemang! Svårt språk dock, men det går bra!

Imorgon har jag inga planer, så då ska jag nog skriva ned allt jag skrivit på papper den senatse veckan. Jäklar så mycket knäppt ni ska få läsa!


GODNATT! Sov så gott! Tack för alla besök och kommentarer! Give me more!

Skola, Samtal och Autograf.

Hej kära barn! Nu är det ännu en gång bloggdags!

Denna dag har varit ganska lång och enformig, men det har också hänt helt otroliga saker. Det skall ni minsann få höra!

På morgonen så klev jag upp som vanligt vid 06:45. Jag var ganska seg denna morgon och missade nästan tåget därför, men varför stressa? Jag hann i alla fall.

På skolan idag så hade jag många perioder där jag fick studera själv. Det är alltid skönt. Jag förstår dock inte varför dom tvingar mig att gå på lektioner som jag inte ens förstår. Klart att man lär sig av att lyssna, men njaa.. Varför ska jag då lyssna på lektioner som 13åringar har? Det är bara jobbigt att spendera tid med dom.
Jag hade dock 1 lektion med dom snorungarna idag. Egentligen två, men den andra var inställt. Helt underbart. När man har inställda lektioner så byts dom oftast ut mot något annat. I mitt fall så får jag gå till biblioteket och plugga japanska. Det har jag som sagt inget emot.

Mr Livsey har nu gjort klart mitt nya schema, där jag bytt bort alla mina lektioner med 13-åringarna. Jag har istället en ny lektion då jag studerar själv, två engelskalektioner och en japanska. Det är ungefär så tror jag. Helt underbart. Jag klarar nog inte av att sitta bredvid den där killen som stinker så illa. Jag skrev allt jag tyckte och tänkte när jag satt på en lektion med honom idag. Det var så vidrigt. Jag ska skriva det imorgon vad jag tyckte. Pappret ligger i väskan, och jag orkar inte gå och hämta det.

Efter skolan så frågade Jackie om jag ville följa med till Dazaifu-Tengu (?) igen. Det är ett av Japans äldsta tempel. Samma som jag var på förra veckan.
Jag orkade inte hänga med idag riktigt, så vi drar imorgon istället. Vi ska även till Tenjin, Fukuoka på lördag och titta lite i affärer. Det blir nog prima.

Efter skolan så gick jag upp på mitt rum och sov i nästan två timmar. Sedan så gick jag ner och åt lite. Efter maten så satt jag, värdmamma och värdsyster Toshie och pratade i tre timmar sammanlagt. Toshie gick efter 1,5 timme. Då kom istället min värdkusin, vars namn jag inte är helt 100 på. Hon jobbar på en bank i Fukuoka.
Min värdkusin hade med sig en present till mig. Hon sa "Autograph", och gav mig en stor påse. Hon sa sedan att jag skulle titta och gissa vem det var. Mitt hjärta började dunka jättesnabbt, nästan som att man väntar på ett svar om man ska få leva eller dö.
Mannen som skrivit sin autograf på det är TOSHI från X JAPAN! Helt jävla otroligt! Han är en kund på hennes bank och hade varit inne där den 23 september senast. Chefen på banken, som också är Toshis vän, och min värdkusin, berättade om mig för Toshi. Dom sa att jag är en svensk utbytesstudent som älskar J-ROCK och främst X Japan. (Jag har för övrigt aldrig träffat den här chefen)
Sedan frågade dom om Toshi kunde ge mig en autograf tillägnad till mig.
Det häftiga här är att Toshi inte skriver autografer till folk längre. Men han gjorde det till mig som ett undantag! HELT OTROLIGT! Han fattade dock inte att han skulle skriva "Nick", eller "Nikurasu", så det blev något med "Shin-san" eller vad det står.
Förstår ni hur lycklig jag är? Detta är helt otroligt. Inte nog med detta!
Jag sa till min värdkusin efter att jag fått presenten och tackat, att jag vill träffa Toshi! "AITAI!!!", sa jag. Vilket, enligt dom, betyder "VILL TRÄFFA!". Hon sa då att han kommer tillbaks nu i december. Den 23 december rättare sagt. Då ska jag få åka ner och träffa honom, och sedan gå på en av hans konserter! Är inte det här hur tufft som helst? Jag undrar om det verkligen blir så här, det är för bra för att vara sant.

Min värdkusin gav mig autografen inplastad. Hon sa att han var den sista som tog i pappret. Hon hade tydligen lyft upp det igenom att lyfta pappret på kanterna och sedan stoppat in det i en plastficka som hon senare förseglade.
129milj invånare i Japan. Jag bor i Kyushu och fick en personlig autograf av Toshi från X Japan.. Det känns så overkligt, liksom allt detta. Jag undrar när jag kommer att vakna.

´

Här har vi den. Autografen.

Ja, så är det! Helt otroligt. Jag är så lycklig just nu. Jag har tappat all hemlängtan just nu för stunden också. Skönt.

Klockan är 00:17, och jag ska nog sova. Imorgon så skriver jag ett riktigt blogginlägg och kastar in några saker som jag skrivit i skolan. Det blir nog roligt för mig, liksom för er att läsa. Jag säger och skriver ganska knasiga saker när jag är förbannad.

GODNATT GOTT FOLK! Förlåt igen för ett sånt tråkigt inlägg.

Glöm inte att kommentera. Om ni nu vill att jag ska kunna kontakta er (ni som frågar), skriv för guds skull era mailadresser så att jag kan se dom, eller maila till haebster@gmail.com.

TACK och hej!

Helgen, Likvaka och Rotarymöte

Hej kära barn! Nu är det verkligen dags. BLOGG! Jag skall skriva om helgen och om denna dag.

Det blir intressant, eller hur?

Helgen:
Ja, helgen började egentligen med en lördag.

Lördag:

På lördagen så klev jag upp vid 7:30. Vi skulle åka till Yufuin vid 09:00.
Yufuin är en känd stad för turism i västra Japan. På samma ö som mig. Jag bor i Fukuoka-prefecture, och Yufuin ligger i Ôita-prefecture.

Information om Yufuin kan ni hitta här: http://en.wikipedia.org/wiki/Yufuin,_Oita (Engelska)

Resan dit tog ungefär 2 timmar. Vi åkte i två minibussar. Jag satt i framsätet av "barnbussen". Det var hela familjen som åkte. Värdföräldrar, värdsyskon med respektive. Värdkusin Yuki och Daishirou med deras son Rin var också med. Det var hur kul som helst. Jag delade rum med Daishirou. Men mer om det sen.

När väl kom fram så åkte vi inte direkt till hotellet. Nej, vi åkte till en nöjespark först.
Den hette ”Kijima Amusement Park”. Den är helt otroligt placerad – Mitt uppe på ett berg med en helt perfekt utsikt.
Karusellerna var ganska små för en som är 183cm lång. Jag slog i mina knän hela tiden när vi åkte bergodalbanor.. Det fanns 4-5st där i området. Otroligt! Ganska sega bergodalbanor dock. Inte alls så roligt. Höjdpunkten var ”Bird-Man”. Jag åkte den med min värdkusin, Yuki. Hon älskar också karuseller. Helst de värsta.
Man sitter fastspänd i en bungee-lina, och hissas upp i luften. Ganska högt upp ska ni veta. Sen efter det så släpper en spärr, och man flyger framåt i en sjujäkla fart! En helt otrolig känsla.
Själv tycker jag så klart att det borde ha räckt med att hissas upp. Hemskt att vara så där högt uppe! Jag har bara bild på när vi var på väg upp och när vi tog på oss dräkterna. Daishirou filmade när vi flög. Ska försöka lägga upp filmer sen.
Vi var i alla fall där i parken från klockan ~11:00 till 16:00. Sen drog vi vidare till hotellet. (Anledningen till att jag är kortfattad nu är för att skit-blogspot tar bort mina inlägg. Jag skrev jävligt länge och jävligt långt, men skiten försvann. VÄRDELÖST!)

Hotellet var jättefint och såg modernt och västerländskt ut ifrån utsidan. Hotellrummen var traditionella. Bilder finns nere i posten.
Jag delade hotellrum med Daishirou. Det var hur kul som helst. Han är riktigt rolig.
Vi satt och degade en liten stund i hotellrummet först, sen gick vi ned och badade i onsen!
Jag har länge längtat efter att få bada i en sån där värmekälla, men även varit lite skeptisk till det hela. Jag menar.. Klä av sig naken med en massa japanska män, efter all jag hört om hur pervers dom är? Precis som jag förväntade mig så fick jag en hel del blickar när jag kom dit. Men jag hade handduk över schnasen för det mesta. Det jobbigaste var däremot att vattnet var kristallklart. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna sitta skyddad där. Jag tog mig i kragen och kastade bort handduken! Inga problem. Det var bara att bita i det sura äpplet. Nu när jag väl var där så skulle jag bada, punkt slut! Det är ju inte så att jag är där för deras skull.
Ni förstår inte hur skönt det var att bada där! Helt underbart. Vattnet kändes så otroligt skönt. En varm och stor bassäng! Underbart. Innan man hoppar in i bassängen, eller vad det kallas, så tvättar man sig. Noga noga! Inget snusk! Ganska tufft.
Efter vi badade så tog vi på oss hotellets morgonrockar. I Sverige så får man oftast en sliten, och snuskig vit badrock. Här i Japan så får man oftast en Yukata! En sån som jag använde på den där sommarfestivalen. Inte lika flashiga, men tuffa var dom! Finns en bild på det, men den bilden har jag ej just nu. Det kommer mera.
Vi sprang sedan ned till matsalen och åt! Det var väldans trevligt. Jag fick en stor, fin biff! Jag satt sedan och skämtade med min värdsyster när hon frågade vad jag ville ha att dricka. Jag sa ”BIRU wo kudasai!” (”Öl, tack!”). Och båda började sedan skratta. Sen sa att jag ville ha en cola. Jag fick en cola, och minuterarna gick. Sedan sa hon jättelyckligt:
”NICKU! Beer is OK! Hostfather says OK!”, eller något sånt.
Det var väl självklart att man tog emot då! Jag är ingen ölmänniska, men jag har nog aldrig uppskattat en vätska så mycket på länge. Japansk öl är faktiskt inte så illa. Tror märket jag drack hette Kirin. Välkänt märke. Ganska namnam! Svensk öl är inget för mig, men japansk öl funkar prima!

Efter maten så gick vi ut på en promenad i den lilla staden. Vi gick till närmsta kiosk och köpte öl och cider inför natten. Jag fick några öl och cider av min värdkusin. Jag drack bara upp en cider och två öl. Dom försöker verkligen testa en och se hur mycket man klarar. Jag ville inte skämma ut mig, så jag drack ganska sakta och tackade nej när jag druckit upp mina två öl och min cider. Förståndigt, inte sant?

Vi satt på hotellrummet en liten stund till efter det. Sen gick vi och tog kvällsdoppet. Inomhus onsen denna gång. Skönt som attan! Bastade även i en ångbastu. Kallt! Det var ingen hit, ångbastu inte!

Både jag och Daishirou var dötrött efter badandet, så vi gick och lade oss i vårat gemensamma rum efteråt. GOD NATT
_______________________________________

Söndag:

På söndagen vaknade Daishirou klockan 6:30. Jag förstod inte hur han orkade det, så jag låtsades sova, och somnade om lite då och då. Vid 8 så klev jag också upp. Han hade redan dragit och badat då utan mig, så jag struntade i att bada på morgonen.
Jag tänkte gå och bada lite senare istället, men då så berättade han att min värdmormor, som legat på sjukhus under en tid nu, hade avlidit.

Mina värdföräldrar hade åkt direkt när dom fick reda på vad som hade hänt. Ungefär klockan 1 på natten.
Vi skulle åka hem vid ~10:30. Men inte raka vägen! Vi åkte ned till shoppingstället i staden först och tittade. Där fanns det många fina affärer och massa människor. Jag såg 3st utlänningar! Blev helt överlycklig.. Hälsade dock inte! Var för feg.

Vi gick omkring där i ett tag, och åkte sedan hem.
Jag sov nästan hela resan hem. Skönt!
Väl hemma så fick vi vänta på att vi skulle åka till en likvaka. Jag har aldrig varit med om något sånt, så jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig.
Jag började fundera på vad jag skulle göra, och om liket verkligen var där på japanska likvakor. Tankarna som gick omkring i mitt huvud var:
”Hur gör man egentligen?”, ”Stryker man handen mot kinden och säger hejdå?”, ”Ber man en bön?”, ”Måste man verkligen vidröra personen?”.
Det som verkligen var något jag tänkte på var: ”Förväntas något speciellt ifrån mig?”.
Jag började fantisera om vad dom tänker göra med mig.
Jag kanske ska få ställa mig där och hålla ett tal, eller kanske att jag ska göra något typiskt svenskt, som vi gör när folk avlidit.
Jag har ALDRIG varit på en begravning, så jag är nog den sista som man ska fråga om en sådan sak i så fall.

Vi skulle alla vara klädd i svarta kostymer. Jag har ju ingen kostym här, så de sa till mig att jag skulle använda min skoluniform istället. Det gick bra. Saki och Sakura hade också deras skoluniformer på sig.. ”Battoboi”-Takeru däremot hade sina vanliga sportkläder på sig. Varför? Hans yngre syster hade sin uniform på sig, varför inte han?

När vi kom dit så var det smockfullt med folk, alla klädda i svart.
Jag tittade mot huset de var i, och det såg väldigt traditionellt ut. Jag trodde det var något sorts tempel. Men så var det ej. Det var en släktings hus. Jättevackert.
Alla dörrar var öppna i huset på den nedre våningen. Alla japanska hus här nere verkar ha ett litet rum med ett tempel. Vi har det här hemma, och i huset som likvakan skedde, så fanns det också ett sånt rum.
Min värdmamma och hennes syskon hade klätt det där rummet med vita lakan på väggarna, och en massa blommor och rökelser. Statyer och målningar av gudar. Det var jättevackert. Folk satt på knä i långa led. Syskonen satt på i ett led som ledde fram till ”altaret”, så att säga. Där skulle man sätta sig och vänta, och visa sin respekt igenom att buga framför den avlidnes släktingar. Alla syskon till min värdmamma grät, utom hon själv. Hon hade bara en liten tår i ögat.

När vi väl kom fram till altaret så skulle man stå på knä där framför och ha i sin hand ett sorts smycke som är gjort av en massa träkulor. Man ska ha den i handen och be framför altaret.

Jag tror det går till så här, kommer inte riktigt ihåg:
#1 Buga
#2 Lägg en peng i en insamlingsburk som står framme vid altaret
#3 Detta är lite svårt för mig att förklara.. Det är ett litet bord som påminner om en pall där detta stod på.. Det var nästan som en avlång bricka där det glödde lite kål eller vad det var. Över detta så skulle man då strö någon sorts rökelse, två gånger.
#4 Sedan skulle man slå ihop händerna och be en bön för den avlidne.

Jag tittade rakt fram mot altaret och mot blommorna och såg en liten kista som var där framme. Det var verkligen då det slog mig att den avlidne verkligen låg där. Jag tittade på ”Battoboi”, och försökte se vad han gjorde. Han lutade sig fram och stirrade på den avlidne, totalt respektlöst. Nästan som att han ville peta på henne med en pinne. Jag blev lite arg då, så jävla respektlöst. Jag ställde mig upp och lutade mig framåt och tittade på kistan. Där låg hon fridfullt. Det var en hel, vit kista i trä, med glas framför huvudet på den avlidne. Det såg verkligen så overkligt ut. Det var första gången jag såg verkligen såg en död människa. Jag tänkte goda tankar åt henne och gick sedan lugnt därifrån.

Denna ceremoni pågår ett helt dygn i alla fall. Man låter en liten eld brinna detta hela dygn tills den avlidnes begravning är slutförd (TROR JAG). Min värdmamma och pappa var där hela natten igår, samt värdsysterns syskon.

Efter vi varit där vid altaret så gick vi och satte oss i köket i det där huset. Jag har glömt nämna denna kille, men jag har en till värdkusin som heter Hideki. Han är 30+ och är för stunden arbetslös. Han lirar gitarr och åker snowboard. Hur tuff som helst.
Han är bra på att prata engelska, så jag umgicks mycket med honom igår. Han ÄLSKAR Guns N’ Roses och Aerosmith, så vi pratade lite musik och han lånade mig en Guns-DVD. Det var trevligt! Han lärde mig också lite fulheter på japanska.
”Nante kora?” betyder typ ”Vad fan tittar du på?” eller ”Vad i helvete vill du?”. Jag sa sedan det till min värdsysters dotter, Saki, som hela tiden kallar mig för ”OTAKU!” (Nörd). Hon skrattade hur mycket som helst och sa sedan ”SAYAKU! HAHAHA”. Det betyder ungefär att man är den lägste och en är en riktig fjant. Trevligt trevligt! Jag hade det ganska lugnt och roligt efteråt. Alla försökte få mig på gott humör, även fast de sörjde.

Efter detta så åkte vi hem och tog det lugnt. Jag gick och lade mig, men kunde inte sova så bra inatt. Längtade hem ganska mycket.
_______________________________________

Idag, söndag.

Söndagen har varit riktigt långsam.
Mina värdföräldrar kom hem och väckte mig på morgonen. Dom hade varit och vakat över modern hela natten.

Skolan är just nu inget att nämna. Jag mådde inte så bra och var jättetrött idag, så jag fick sitta i biblioteket och plugga japanska. Det var skönt och avslappnande.

Efter skolan så måsta jag åka på ett Rotarymöte. Det kändes värdelöst att jag måsta åka dit på min fritid, men så får det vara. Jag satt där från kl 18:00 till 21:00 och lyssnade på när folk pratade, och åt buffé. Det var ingen höjdare dock.. Bara massa fisk och inget ris. Tråktråk.
Jag pratade mycket japanska och engelska med folk som var där dock.

Min nästa värdfamilj har installerat Internet nu hemma hos dom för att jag ska komma dit. UNDERBART! Jag tackade så otroligt mycket.
Pratade även med några rotarianer som hjälpt mig lite där och pratat mycket med mig. Min nästa värdfamilj har ett företag som har en fabrik en bit ifrån Shanghai i Kina. Dit ska jag få åka och titta när jag vill i vinter.
Jag bor också väldigt nära Korea, så jag ska dit över en dag också och inspektera. HUR TUFFT SOM HELST!

I slutet av november så ska jag till Saitama också, dit där Karro bor. Jag ska se en U2-konsert. Det kommer att bli helt underbart. Inte helt 100% ännu, men det kommer nog att gå.

Jag blev även bjuden på öl när jag satt där med rotaryklubben. Dom älskar att testa mig verkar det som. Jätteroligt.

Japp.. Det var nog allt ifrån denna helg.. och idag.. Jag har inte så mycket mer att säga. Jag är lite mentalt handikappad nu efter allt som hänt och efter all hemlängtan. Blir nog bättre snart.

GODNATT ALLA! Förlåt för att sånt deprimerande inlägg.

PS!

En sak som jag ofta tänker på. Japaner och ticks! Det är helt otroligt så många japaner det är som lider av ticks. Inga små ticks heller! Enorma, verkligen, med inlevelse. Min värdsysters dotter har enorma ticks, och det blir bara värre och värre. Främst när hon äter. Då måste hon vinkla på näsan eller sträcka ut tungan och göra en massa grimager. Helt otroligt.

DS!

Jag och Sakura innan likvakan. Det där är min skoluniform, den kompletta.

Hotellrummet.

Hotellrums bild again.

Utsikt från en resturang vi var på söndagen.

Utsikt ifrån hotellrummet. Mt. Yufuin. 1600m högt.

Utsikten på väg ned ifrån nöjesfältet. Inte illa va?

Jag och Yuki på platån innan vi hissades upp i "Bird-Man"

Jag och Yuki innan "Bird-Man"

Tivoli, Onsen och Likvaka.

Hej kära barn!
Helgen är exakt som det stod.. Men jag har faktiskt inte tid att skriva min blogg nu. Jag är helt slut, ärligt talat.
Jag skriver imorgon direkt när jag har tid efter begravning och sånt..
Igår, lördag, så åkte vi till ett hotell ute vid östkusten, uppe i bergen. Där fanns det värmekällor så hälften skulle räcka! På dagen så var vi på tivoli. Mer om det imorgon som sagt.

Personen som har dött är min värdmormor. 96 år gammal blev hon. Jag var på likvaka idag i några minuter, sen åkte vi. Första och sista gången jag träffade henne. Det var en fin vaka må ni tro! Skriver som sagt mer imorgon.

Godnatt! Nu ska jag sova.

Måndag, Photoshop och sällskap!

Hej kära barn! Nu är jag igång igen! Här kommer dagens blogg!

Innan jag börjar så tänkte jag säga att jag idag såg klart filmen "Saving Private Ryan".
Jag valde att hyra den filmen eftersom att jag sett den förr, men kommer endast ihåg handlingen samt krigsscenerna. Krigsscenerna är helt oslagbara. Så grymt realistiska och välgjorda! Det är skönt att kunna titta på filmer och försöka att analysera dom.
Enda sedan jag var liten så har jag sett på krigsfilmer och alltid sett amerikanerna som de goda. (Ganska självklart eftersom att alla filmer utspelar sig så.)
Men på senare tid efter deras idiotiska presidenter med noll koll, så har jag tappat allt det där.. Men sen egentligen när man tänker bakåt i tiden och ser på hur USA hjälpte till i Andra Världskriget så blir det lite kärlek igen. Det är helt otroligt hur mycket USA offrade i det kriget. Respekt!
Fast en sak.. Bara för att man nu hjälpt till en gång och lyckats så betyder inte det att man ska försöka upprepa historian och tro att det kommer att gå bra! Vietnam... Kuwait... Irak...
Ni frigjorde Europa och världen från Hitler, det borde väl räcka? Världen är tacksam, och kommer alltid att vara det. Ni kommer aldrig att kunna göra något sånt där igen, så lägg ner nu.
Onödiga blodbad och massmord.

Dagen började med att jag inte klarade av att kliva upp. Jag var helt slut imorse. Vet inte varför.. Jag lägger mig i tid och sånt. Jag låg och drog mig i 3min, och klev sedan upp..
Till frukost så åt jag som vanligt cornflakes och yoghurt. Gött! Värdmor gör också nån liten glutenfri brödbit till mig på morgon.. Den är bakad på rismjöl och ägg. Något mer var det också.. Gott som fanken är det iaf! Hon gör alltid en med en ostskiva på och en utan. Jag doppar den sedan i honung! Väldans gott ska ni veta!
Idag i skolan så skulle vi använda oss utav måndagens schema. Detta betyder att jag hade idrott idag. Jag har faktiskt inte varit med på idrotten sedan förra veckan. Jag försöker att vara med på så få som möjligt. Jag klarar inte av grejen att vi inte duschar efter gymnastiken. Inte för att vi tränar mycket.. Men våran "gymnastiksal" är en liten och trång dojo. Det finns ingen AC där, så värmen och fuktigheten är otroligt hög. Det hjälper inte heller att vi är runt 40-50st där inne som svettas och gör konstiga rörelser.
På dom flesta skolorna i Japan så är flickor och pojkar separerade på idrotten. En ganska klar självklarhet i vissa fall, men dom har inte ens upprop tillsammans. Oftast så är dom på helt olika ställen och har olika lärare. Skittråkigt. Allt sker i grupperingar här. Vad det än är vi ska göra så springer pojkarna till ena sidan av klassrummet och tjejerna till den andra. Idag när jag hade en engelskalektion med Mr. L så skulle alla elever para ihop sig med den som satt bredvid. Folk började byta platser osv endast för att dom satt bredvid en person i motsatta könet. Jag blev helt stöss. Vad är det med dom egentligen? Barnungar.

Jag pratade med Mr. L idag om att byta mina social studies-lektioner till något med en annan klass.. Jag förklarade att jag ungefär är 5 år äldre än dom som jag har dessa lektioner med, och att jag känner mig som Robin Williams roll i filmen "Jack" gör. En jätte i klassen. Det är bara hemskt. Det är till och med lite nedsättande att vara i den klassen. Det är absolut inte så att jag är idiot och inte förstår något. Det är japanska som talas på lektionstid. Innehållet som läraren går igenom ingår i allmänbildningen, så det kan jag utan problem.(Social studies - Geografi, Religion osv.)
Så, jag bad Mr. L att flytta mig till en klass med lite äldre elever. Jag förstår ärligt talat inte mindre när jag är på deras lektioner eftersom att det är språket jag inte förstår, och inte det ämnet. Så Mr. L sa att han skulle se vad som kunde göras. Han skulle även se om jag istället kanske kunde ha engelska med den där läraren jag hjälpte igår, med favoritklassen. Det blir nog bra!

Jag hade "Bild & form" idag också. Det var roligt som attans! Den ena veckan så är dom i datorsalen och leker med Photoshop, och den andra veckan så är dom i ett klassrum och målar för hand. Jag får dock sitta med Photoshop varje lektion, och det var precis det jag gjorde. Photoshop på japanska är svårare än vad det låter, men det är hur roligt som helst ska ni veta!
Läraren jag har i det ämnet är ärligt talat helt underbar. Hon och Jackie ska till Fukuoka i helgen och titta i "gamla stan". Dom frågade om jag ville följa med, men jag ska till Yufuin, Ôita-ken, och dega i en onsen. Underbart!

Jag och Jackie satt och lekte med datorerna sedan när vi hade social studies. Vi hade sedan lunch och gick till skolkafeterian och käkade mat. Hon tipsade om kyckling i currysås med ris. Det var gött som fanken! Men jag hade mer än gärna ätit stekt ris med fläsk istället. Ska göra det nästa gång!

När skolan slutade så gick jag mot tågstationen. Utanför skolans marker så stod det ett gäng flickor och väntade på mig. Dom går i parallellklass tror jag. De var väldigt trevliga att prata med. En av tjejerna bor i samma stad som mig, men hon åkte inte samma tåg som mig. Flickorna följde bara med till tågstationen, sen sa dom hejdå och gick vidare. Knasigt. Det var väldigt roligt i alla fall! Folk vågar hälsa på mig mer nu eftersom att dom ser mig prata mycket med Jackie. Det kanske är ett tecken på att jag inte är asocial och farlig.

Efter skolan så har jag faktiskt inte gjort mycket alls. Jag tittade klart på "Saving Private Ryan" och sov lite. Värdmamma gick upp och lämnade lite tvättade kläder på mitt rum och hon hade inte märkt att jag kom hem. Så när hon lade mina kläder i soffan så sa jag "Tadaima!", så lugnt som jag kunde så att hon inte skulle bli rädd. Men hon hoppade till och skrek. Sedan skrattade hon som en galning och bad om ursäkt. Varför bad hon om ursäkt? Det var ju jag som var dum nog att inte skrika högre när jag kom hem. Hon frågade om lov imorse att gå in på mitt rum. I Sverige är det ganska viktigt att fråga om lov att få gå in i någons rum, eller hur? I Japan är det 20ggr värre. Det är verkligen superhemligt. Man får absolut inte gå in i någons rum utan att man fått ett definitivt ja. Imorse när hon frågade mig så sa jag:
"Ja! Det är OK! På riktigt! (Detta på engelska:)"Du behöver inte ens fråga!". Det är ditt hus.". Jag vet inte varför, men hon verkade lite stolt när jag gav henne godkänt. Japaner är så roliga!

Idag så åt jag hos min värdsyster. Vi åt en japansk schnitzel. (Redning på min bestod av potatismjöl, lugn kära föräldrar.) Den var god som attans! Jag sa att det finns i Sverige också, men är inte på långa vägar lika god som den här i Japan! Det var en lögn dock. Inget klår mammas schnitzlar. Jag saknar maten hemma i Iggesund. Det hade varit så underbart att fläska i sig något enormt nu. Jag förväntar mig en enorm buffé när jag kommer hem ska ni veta!

På kvällen nu så hände något fruktansvärt. Bilden av detta kommer aldrig att försvinna. Jag ska nog inte skriva vad som hände här i bloggen. Skriver detta mest för att komma ihåg det. Fy farao. Ever heard of locks?

Tack för idag! Det har varit ünderbart rewligt. Jag hoppas att morgondagen blir lika rolig.

1450+ besökare! INTE ILLA! Jäklar så många besökare vi har här! Titta till höger iww menyn och rösta på Blogrankers.com! Det finns en länk till höger. Vi ska bli nr 1!

Godnatt! Hörs imorgon!

Douchebag, Engelska och Väntan!

Hej kära barn! Nu är det dags igen! Jag gör det omöjliga möjligt! Jag tittar på Saving Private Ryan och skriver blogg samtidigt. Imponerande, jag vet.

Idag så är det onsdag. Lektionerna på onsdagar är väldigt roliga! På onsdagar så agerar jag lärarassistent på två engelskalektioner. Det är veckans höjdpunkt. Utan tvekan det roligaste i skolan! Mer om det sen! Ni ska få höra hur min dag började först!

Jag klev upp 06:46 idag! Helt underbart! Jag fick sova en minut längre än vanligt. Det blir nog inte bättre än så.. Eller?
På morgonen var jag helt slut i huvudet. Jag var så obeskrivligt trött.. Tacka gudarna att jag var på 7-Eleven dagen innan och köpte is-kaffe som jag skulle dricka idag! Den hjälpte ska ni veta.
Jag har upptäckt att det går ett tåg kl 07:43 på morgonen som jag kan ta, istället för det lika långsamma som går klockan 07:33. OM jag skulle vilja komma fram till skolan tidigare så finns det även ett expresståg som tar 10 minuter från min station till skolan, jämfört med de vanliga 30! Men VARFÖR skulle jag egentligen vilja ta mig till skolan tidigare? Och VARFÖR skulle jag vilja tränga mig på ett expresståg? Det är helt otroligt så begåvade japaner är på att klämma ihop sig. Morgontåget är nog det bästa att se fram emot på morgonen:
Man kan titta på människor och samtidigt beundra japanernas gåva att klämma ihop sig på de mest udda sätt. Expresståget är ALLTID sprängfyllt med folk. Det ser jäkligt roligt ut när den sista, och den mest envise, ska klämma sig in. På expresståget så är alla sittplatser alltid upptagna, och ståplatser likaså. Folk envisas till och med att försöka få plats och låtsas som ingenting när dörrarna inte kan stängas för att det är så mycket folk på tågen. I de större städerna så jobbar det helt seriöst folk i tunnelbanorna som trycker in folk i tågen.. Smetade mot rutorna.. Helt otroligt.

Första ämnet denna dag i skolan var biologi. Jag hade den lektionen med J 3-A och Jackie. Det är nog utan tvekan den roligaste klassen i skolan. Jag har den klassen i engelska, mer om det sen.
Jackie och jag sitter oftast brevid varandra på denna lektion. Läraren är enligt mig väldigt snäll.. Men det första intrycket håller inte alltid i längden. Den enda anledningen egentligen till att vi har den lektionen är för att vi ska lära honom och klassen engelska.
Det han gör är att han frågar oss frågor på japanska, och när vi vill svara på japanska så avbryter han och säger:
"UPS! English please!".
Det är väldigt irriterande. Jackie berättade att han höll på så igår, men jag fattade inte vad hon menade. Jag hade inte upplevt det förens idag. Jackie sa:
"He's a fucking douchebag. Nevermind him."
Översatt så blir det ungefär:
"Han är en j*vla vaginalrengöringspumpspåse. Skit i honom."
Hon har ganska rätt där. Men äsch.. Skit samma. Det är faktiskt samma visa med han som vi har i musik. Den enda anledningen till att jag är där på musiklektionen är för att lära eleverna säga orden korrekt som finns i låttexterna. Det är ganska lönlöst, men jaja.

Jag hade efter det en engelskalektion med Mr L. Engelskaläraren. Vi undervisade klass J 2-A tror jag. Skitungar! Högljudda och nervösa hela bunten. Det underbara är att man får säga åt dom att hålla käften. Jag sa det lite snällt först.
"Shizuka ni!" vilket betyder "Var tyst!". Då sa en kille "SORRY!" och tittade ner i bänken. Sen var dom igång igen. Då gick jag förbi dom och sa "URUSE YO!" vilket betyder "Håll käften!", och då var dom verkligen tyst. Fjantungar.

Varje dag ser jag vissa lärare stå och skälla ut eleverna tills dom börjar grina. Såg en kille stå och gråta som om hans föräldrar dött idag för att en lärare skällde på honom. Läraren hade slitit i gossen så att skjortan gick sönder.. Helt sjukt! Jag och Mr. L pratade om det, och han anser att det är helt fel att aga elever. Vad lär dom sig? Dom får utskällning och stryk i nån minut, sen är allt som vanligt igen. Tacka vet jag kvarsittning! Har man haft kvarsittning 1 timme efter skolan så vill man aldrig mer göra det igen. Då låter man bli att bete sig som en stjärt dagen efter. Jag gjorde inte det, jag gick inte heller på kvarsittningen. Men det är jag det.

Efter detta så hade jag geografi och turism med J 1-A. Förmodligen den JOBBIGASTE klassen i hela skolan. Deras klass motsvarar 7an i Sverige. 7or som är lika stora som 5or, fysiskt och mentalt. Så jäkla jobbigt att vara i den klassen. En sak som är riktigt hemsk är att jag sitter bredvid killen i klassen som luktar. Han har utslag över hela kroppen också.. Det kan såklart bero på något annat, men han kliar sönder utslagen hela tiden och är helt sönder på armarna. Det helt otroliga är att han inte slutar klia heller. Han sitter och kliar som om hans liv var på spel - sen lägger han huden och sårskorporna på sin bok.. Sen blåser han iväg det på flickan som sitter framför honom.. Mysig kille! Han kliar även på benen och ryggen och magen. Efter det så börjar han rycka i sin skjorta och sina byxor så att det kommer ut en massa otrevlig lukt. Ruskigt hemskt..
Jag orkade inte mer än en lektion med den där klassen idag, så jag frågade läraren vi skulle ha i japansk litteratur om jag fick gå iväg till biblioteket istället och läsa en bok. Det gick jättebra. Han förstog nog varför jag ville gå.

Efter detta så hade vi matte. Jag somnade nästan på lektionen. Läraren är grymt tråkig och jag förstår ingenting av vad det är han säger. Dom pysslar med sannolikhet och sånt nu tror jag.

Men lektionen efter matten var den bästa! Då hade jag en engelskalektion med favoritklassen: J 3-A, och jag njuter verkligen av varje sekund. Killarna är lugna och vill alltid öva på sin engelska. Dom säger oftast de mest absurda meningarna som dom kan komma på.. Men det är roligt att höra ibland också.
Tjejerna frågar mig för det mesta frågor om hur länge jag blir kvar i deras skola, vart jag bor, hur gammal jag är, hur lång jag är, hur mycket japanska jag kan (?), och hur länge jag kommer att bli kvar i Japan. Idag så gjorde vi en övning då vi skulle välja ut två egenskaper som vi tycker bäst om en människa, från en lista. Klassen blev indelad i 6 grupper, och vi skulle komma överens i grupperna om vilka två egenskaper vi tyckte mest om. Vi fick en liten whiteboard med tillhörande penna som vi skulle skriva svaren på. Min grupp som jag hade hand om blev klar först (så klart). Gruppen jag var i bestod endast av tjejer + mig. Så direkt när dom var klar så började kladdningen på tavlan. Dom gjorde en fin ram och började göra en massa söta krumliurer. Sen när dom var klar med det så bestämde sig en av tjejerna att rita en bild på mig. Det gick undan ska ni veta! Och duktig var hon! Konstnär! Det såg jättehäftigt ut. Ovanför bilden så hade dom skrivit "Dear" och gjort en massa rosor runt. Jag skrattade bara och berömde henne på engelska.

Sen när denna lektion var slut så hade jag hemklass i lite mer än en timme. Klasskompisarna flög mest omkring och skrek medans jag satt och degade vid min bänk. Jag har förresten läst ut alla böcker jag köpt nu och är på gång att köpa nya.. Några förslag? Jag läste ut Charlie and The Chocolate Factory på ett dygn ungefär. Så mycket har jag att göra i skolan. Längtade så mycket efter att jag skulle få gå hem. Då kom jag på att jag skulle på Aikido klockan 17:00. Så jag ställde mig nere där jag skulle möta killen direkt när skolan sluta.. 16:15 var det idag.
Jag väntade och väntade, och han dök aldrig upp. Så jag gick hem. På fredag så har jag sista lektionen med honom, så jag kan lika gärna följa med då, inte sant?

Något mer har jag faktiskt inte gjort. Jag låg i sängen och vilade i några timmar idag bara. Skönt att dega ibland!

Imorgon så har jag inget planerat. Jag ska nog dra och fika någonstans för mig själv efter skolan. Mysigt och skönt! Köpa en bok? KOMMENTERA MERA! Ge mig förslag på vad jag ska köpa för bok! Kom ihåg att den ska vara på engelska.

Många många besökare! NICE! Fortsätt så! Glöm inte att kommentera!

Ps.
Jag ska segla på Walles måne. Lovely
Ds.

Orkan, Internet och meddelande.

Hej alla kära barn! Internet är i full gång hos grannen, så inga problem där!

Jag har upptäckt att de flesta japanska hem använder WLAN. Senast idag när jag var hemma hos Jackie så såg jag att hennes värdfamilj använde WLAN. Mer om det sen!
Anledningen till att jag inte skrivit i bloggen är för att jag haft krångel med min uppkoppling (duh). Det enda som egentligen behövdes göra var att starta om routern hemma hos grannen. Det tog orkanen hand om när elektriciteten stängdes av.. Hihi.

Under denna tid utan Internet så har faktiskt inte väldigt mycket hänt.

*Jag har blivit bättre kompis med Jackie(den amerikanska utbytesstudenten). Det är faktiskt väldigt skönt. Jag har någon att prata med i skolan.
*Jag har upplevt min första orkan. Jag har upplevt vind som inte är en fis i rymden jämfört med vad vi har i Sverige.. Helt seriöst. Jag har varit med om att det blåst så mycket så TVn inte funkade i hemma i Sverige. Det är verkligen ingenting. Här blåser det så mycket så dom inte kan använda satellit-tv. Kabel-tv är obligatoriskt. Om japaner skulle börja sätta upp paraboler på taket så ska de nog vara redo att sätta dit en ny några gånger på hösten. Det blåser ibland så mycket så jag blir rädd. Orkanen gick dock väldigt bra. I början var jag ganska lugn och tyckte mest att det skulle vara roligt. Sedan när vi började smälla igen våra fönster med extraplåt på utsidan så började benen skaka. Dom skrämde även upp mig och sa att det var den värsta orkanen på 10 år. Jösses!
Det underbara är att det inte var så jättehemskt som jag förväntade mig. Den största skadan som skedde här hos min värdfamilj var att takplattorna gick sönder. Vi fick byta ut en hel del! I en stad i närheten så hade ett tåg vält pga den hårda vinden. (!) Tre människor miste livet allt som allt den kvällen.
*Jag har deltagit i en drejar-kurs. PRIVAT kurs! Det var jäkligt intressant och roligt. Jag skapade tre muggar och en skål som jag ska använda till mitt risätande!

Jag har gjort så mycket, mycket mer men glömt det mesta.

Igår och idag kommer här!

Igår, måndagen den 18 september.
Detta var dagen efter orkanen. Jag hade inte så mycket att göra och kände mig verkligen inte manad till att göra något ansträngande heller. Jag hade planerat att ligga inne och dega hela dagen. Men så blev det inte. Jag somnade vid 3-tiden dagen innan och tänkte försöka sova ut. Jag var helt slut i skallen efter orkanen.. Tro på fan att min värdpappa skriker och väcker mig klockan 8? Åjo.. Det slank jag inte undan. Jag trodde att han skämtade först.
Dom skulle använda mitt rum till reparationer på skadorna. Jag bor på övervåningen, och dom behövde mitt fönster för att ta sig ut på taket.. Jävla skit. Jag var helt slut. Jag hjälpte till lite, så klart. Vi höll på till klockan 15 ungefär med reparationer. Sen gick jag upp på mitt rum och tog en liten tupplur. Sov till kl 17. Blev väckt av att jag hörde värdbroderns röst. Jag sprang ned och hälsade. Han frågade om jag ville hänga med honom till You Me Town i Kurume. LÄTT! Sa jag och åkte med. Vi gick bara omkring och tittade egentligen. Yukiko och Saki var med.(Hans fru och värdsysterns dotter)
På kvällen sprang vi till filmbutiken och hyrde 5 filmer för 1050yen. Det är typ 63kr för 5 filmer i en hel vecka. Helt underbart. Vi stod och diskuterade filmer som vi tyckte om. Värdbrorsan och jag har ungefär samma filmsmak. Han såg att jag hade hyrt "Rain Man", och började då härma några repliker ur filmen. Det var skitroligt. Han är otroligt snäll min värdbror.
När vi kom hem, eller om det kanske var innan vi åkte, så stod det ett stort paket på bordet i vardagsrummet. Den innehöll en massa bakelser och sånt. Min värdmamma förklarade att det var en present till mig från värdmammas kompis dotter. Den 23-åriga tjejen som vill vara hemmafru, men är istället sjuksköterska.
Här har jag intalat mig själv att hon är så framåt för att träna sin engelska och för att hon är en otroligt snäll tjej. När hon skickar kakor hem hit av högt värde så blir jag lite orolig.. Jag tänkte ändå, "Äh.. Hon är bara en snäll människa! Inget mer med det!". Efter det så fick jag mjölken till kaffet som jag väntat på..
Det var ett meddelande med paketet.. Det stod:
"Hi!
How are you doing?
I've always wanted to meet you again..
See you soon
NAMN"
.....
Vad gör man där? Läser vykortet och tar det lugnt? Hon kanske bara vill träffa mig för att prata engelska. Inget konstigt med det! Hon är en snäll flicka!
Min värdmor ger mig sedan hennes telefon. I andra änden av luren så fanns den här tjejen.. Vad skulle jag säga?
"Hej, det är Niklas. Tack för bakelserna! Jag kunde inte äta en enda för att jag är gluten allergiker!".
Nej, jag tackade så mycket och lät henne föra konversationen. Det var bara pinsamt för mig.
Men jag tycker väldigt mycket om att hon är så snäll och trevlig. Det är skönt att kunna prata med folk ibland! Jag berättar mer om det här när det händer nya saker.. Tänk om hon ska följa med min värdfamilj på våran resa i helgen...?

___________________________________

Idag! Tisdagen den 19 september!

Denna dag var speciell i början! Vi skulle åka med våran biologiklass på klassresa till havet i Fukuoka! När vattennivån sjunker så åker min skola dit varje år och kollar förorening och sånt.
Jag drog till skolan i tid och väntade. Men pga orkanen så var resan inställd. Jag hade inga böcker med mig idag, men sån tur var så hade jag med mig en bok.
"Charlie and the chocolate factory". Roald Dahls masterpiece!
Jag har läst ut ungefär hela boken idag. Det har varit en långtråkig dag i skolan.
Efter skolan så hängde jag med Jackie till Dazaifu och tittade på Dazaifus stora tempel. Kommer inte ihåg vad det heter (så klart). Det är upp emot 1000 år gammalt. Helt otroligt vackert. Jag blev helt till mig när jag var där. Vi satt på ett café och käkade isglass (nästan som slush) med någon sorts mjölktopping på. Grymt stor var glassen också.
Efter detta så gick vi hem till Jackie. Jag skulle få se hennes hus och sånt. Hon åker med en annan förening (YFU). Det är nog det värsta man kan göra. Hennes värdfamilj är helt knäppa i huvudet. Värdfamiljens dotter är nu i USA som utbytesstudent, och anledningen till att dom tog dit Jackie var för att hon skulle hjälpa deras dotter med engelskan innan hon åkte. Sen när dottern väl åkte så blev Jackie kvar där med en familj som egentligen inte vill ha en utbytesstudent. Hon kunde nog inte hamna i värre sällskap. Familjen har inte åkt ut på någon resa, och kommer inte att göra det heller. Pappan i familjen är grymt sträng, och Jackie får inte ens använda internet hemma där. Värdpappan anser att hon ska hålla sig japansk och inte prata engelska. Hon ska inte sitta vid datorn heller för att hon får endast plugga japanska när hon är hemma. Helt sjuk gubbe. Hon har en till värdsyster där som är lika gammal som mig och går på universitet. Hennes värdsyster har en pojkvän som pappan inte vet om, och har nyligen tagit hål i örat. Värdpappan får absolut inte veta det. Om han nu får reda på detta så blir det helvete i huset.. Japan är verkligen annorlunda!
Hennes värdpappa är för övrigt en tandläkare. Han har inte gått någon högskoleutbildning för detta. Han började jobba som det direkt efter skolan som det verkar. Helt stört.. Värdmamman har gått högskola och universitet. Hon är sekreterare på ett företag.. Japan i ett nötskal.

Hemma här idag har jag inte gjort mycket alls. Jag gick hem och umgicks med värdsystern och hennes familj. Yuki var där med hennes lilla gosse. Dom lärde mig en massa ord på japanska (vissa kunde jag redan). Denna familj är jätterolig. Vi leker i vardagsrummet och svär hela tiden. Dom har lärt mig en massa olika ord till för att säga "bröst" och "stjärt" osv. Men det roligaste är att när vi äter här hemma så säger vi alltid "Itadakimasu!". Det säger man alltså varje gång innan man hugger in i måltiden.
Jag sa det idag när jag åt hos min värdsyster och hennes man stoppade mig och sa "Nej nej.. Titta dig omkring. Det är bara vi här. Du behöver egentligen säga "Jag börjar äta före alla er nu!". OK?".
Det är så otroligt skönt att ibland kunna leva i en familj som är lite avslappnad. Min värdpappa är verkligen japansk och kör oftast sitt race som alla andra japaner. Strikt och perfekt.

Japaner är som ni vet väldigt hygieniska av sig. Deras offentliga toaletter består av en toalettstol egentligen begravd i marken. Det är nästan som toaletterna i Turkiet, fast lite mer modernt. Mer än ett hål i marken så att säga. Anledningen till att dom har detta är för att dom inte tycker om att dela toalettsits med andra människor.. Jag fattar inte detta egentligen. Såna där skitsaker är livsviktigt för japaner. Deras tandhygien däremot är en annan femma.. Jag har nog aldrig varit med om något så här hemskt. Dom borstar så gott som aldrig tänderna här! Tänderna är alldeles svarta på insidan för att dom har matrester kvar där. Framsidan av tänderna brukar däremot borstas ibland, men inte insidan..
Min värdpappa brukar sitta och suga på sina tänder ibland. Han har en tandpetare i munnen och petar bort matrester från tänderna, och sedan börjar han suga på den.. Det är så jävla äckligt! Han gör det när jag äter frukost, och det är det värsta. Jag börjar verkligen må illa varje gång han gör det.. Fy farao! Bordskick är lika med noll också i en vanlig familj. Smask och bit i besticken som ingen annan. Lär er lite hyfs!

Imorgon ska jag stanna kvar och titta lite på Aikido efter skolan, var det tänkt. Vi får se hur det blir med den saken. Häftigt att se i alla fall!

Tack för idag! Underbart att se så många besökare på sidan! Förlåt för att jag inte skrivit i bloggen på ett tag. Det blir mer nu!

MAMMA VAR MIN 1000e BESÖKARE! Stenhårt! Grattis!

Godnatt gott folk! Godnatt!

hittat kallan

hej kaera barn.

jag har hittat kallan till mitt internet nu. det ar hos min vardsyster. . de har alltsa inte blockerat mig i natverket.. varfor det ar sa har vet de inte. vi ska fixa med internet imorgon.. yeaaaah!!!


imorgon kommer det en fet javla orkan hit till japan.. jag ar skitradd och otroligt intresserad och nyfiken. ska film sa mycket jag kan. de stanger av elektriciteten imorgon ocksa om det blir allvarligt...



vi hors sa fort som mojligt.. ber pappa uppdatera om det ar nagot.

much love


NIKLAS

Internet trubbel

Tyvärr har Niklas blivit utan internetuppkoppling så att han kan inte uppdatera den hära bloggen. Förhoppningsvis kommer det att lösa sig snart!!!

Skrivet av Niklas pappa.

Engelska, svenska och video!

Hej kära barn! Här kommer dagens inlägg.

Jag klev upp 06:43 idag av att värdfar skrek: "NIKUUUUU! OHAYOUUUUU!". Eftersom att han inte förstått min regel ännu (väck mig klockan 06:45) så låg jag och drog mig i två minuter.. Lätt värt det. Jag var utvilad efter det! Jag stressade som vanligt på morgonen och tog tåget klockan 07:43. Det tar ungefär 30min för mig att åka tåg till skolan tror jag. Jag kan se ett helt avsnitt "SCRUBS" på min iPod utan problem. Det är roande när folk står och tittar med mig. Jag är för lång jämfört med dom så de ser aldrig skärmen riktigt. Jag brukar då sänka min iPod närmre marken så resten av människorna kan titta.. Hihi!

Skolan idag var ganska långtråkig och småtrist. Första lektionen jag hade var engelska. Jag skulle hjälpa en japansk lärare med lektionen. Lärarassistent! Lärarna säger alltid åt mig att gå fram till dom som har det svårast med engelskan. Oftast ett gäng trevliga killar! Blyga som fanken, men dom blir allt mer van.
Jag hade även biologi idag. Vi ska åka på utflykt nästa vecka till en sumpmark och titta på djurlivet. Det är faktiskt mitt i en stad i en vik (om jag förstått det rätt), där vattnet blivit bortföst av tidsvattnet. Det blir säkert väldigt roligt. Problemet är bara att jag inte förstår något.

Och nu om Kendon.. Min lärare pratade med mig idag om vad jag tyckte om kendon. Jag sa så klart att jag tyckte att det var hur tufft som helst, och verkade väldigt roligt. Men jag vill då absolut inte träna kendo. Även fast jag nu inser att det är så träningarna går till så är det helt vridet. Varför skulle jag utsätta mig för något sånt? Jag blir hellre slagen med vilja i en MMA-träning eller något. Det är i alla fall roligt.
Skolan ska tydligen ha en Judo-klubb också. Vi får se hur jag gör med skolklubb.. Jag vill bara träna som en tok.

Efter skolan så gjorde jag inte alls något mycket. Dagen idag har varit väldigt fattig på händelser. Det blir så mer och mer.. Långtråkigt och händelselöst. Det blir nog bättre snart antar jag.. Det ska komma en orkan hit på lördag och varar tills på söndagen.. Det blir intressant! Synd dock.. Jag tänkte dra till Tenjin på söndag och kika lite.. (Fukuokas shoppingställe).

Jag saknar alla utbytesstudenter så grymt mycket. Skulle verkligen vara roligt att träffa alla igen.

Nu på kvällen så drog jag och värdsyster till DVD/CD-hyrbutiken.. Vi fixade ett kort åt mig så jag kunde hyra filmer och musikskivor. Jag hyrde tre filmer.. "Rain Man" med Dustin Hoffman och Tom Cruise. "Catch me if you can" med Leonardo Di Caprio och Tom Hanks, och slutligen "Battle Survivor"! Bas Ruttens nya film!!! Den är säkert ganska kass.. Men fanken! Det är ju Bas Rutten!


Vet inte vad jag ska skriva mer. Är ganska trött och uttråkad. Jag ska försöka hitta på något imorgon så det blir ett roligt inlägg att läsa!


TACK för att ni läser min blogg! Välkommen alla nya läsare! Jag har haft räknaren uppe i en vecka exakt om 25 minuter! 817 besökare! INTE ILLA! Keep it going!

Tack för mig! Tack och hej!

Självstudier, Kendo och obehag!

Hej kära barn! Jag skulle vilja börja dagens blogg med att skriva att jag inte tänker skriva något mycket idag.
Jag har något så otroligt mycket att berätta, men jag är verkligen inte på humör.
Jag skriver ned det för hand idag och skriver dagens blogg imorgon samtidigt som jag lägger av morgondagens.

Jag kan sammanfatta lite i alla fall..

Träffade en ny lärare idag som är från USA och heter David. Han är hur trevlig som helst, och är bara på skolan på onsdagar och fredagar.. Förmiddagar!
Den andra läraren som vars namn jag trodde var P.J. heter egentligen J.P. Han förkortar det så för att ingen kan uttala hans namn.

Dagen har annars varit ganska snabb och lugn. Jag hade som första lektion biologi eller vad det var med Jr Highschool-elever. Sista året på Jr Highschool. Två tjejer ropade på mig och sa att jag skulle sitta där. Vi tittade på nån film om fåglar och ena tjejen vill hela tiden att jag ska säga "Moe~~". Animefjant tror jag. Har aldrig fattat det där.
Jackie blev skitsur när hon inte fick sitta bredvid dom. HAHAHAHA. Hon fick inte plats. Giant muffdiver.

Dagen har varit bra i sig. Träffat och pratat med mycket folk.. På vissa Social Studies-lektioner sitter jag bredvid klassens luktpaket. Han luktar fanskap och har eksem över hela kroppen för att han förmodligen inte duschar. Han klöser hela tiden bort hud och sårskorpor. Jag vill bara säga åt honom att sluta, men jag kan inte säga det på japanska. Förstår han inte att det försvinner om han inte klöser och håller på hela tiden? UNGE.

Sen finalen på dagen.. Jag stannade kvar efter skolan för att jag skulle se på en Kendo-träning.. Men mentor är tränare för skolans Kendo-klubb. Karln är jättestor och stark. Han är otroligt snäll. Påminner om en stor gosebjörn.
Han är väldigt intresserad av min framgång på skolan och hur det går med studierna.. Vi satt och pratade en del idag, det var skitkul. Majoriteten av de som tränar Kendo på min skola är tjejer. Grymt snälla tjejer var det! Det var jättetrevligt att vara där. Jag blev serverad iste och dom försökte lära mig lite Kendo (slag och sånt), och japanska.
Det roliga var att dom frågade om jag hade flickvän i Sverige, och sen började dom prata om byststorlekar. Helt otroligt. "A-cup!", sen pekade dom ut vilka i gruppen som hade störst bröst, om jag fattade rätt. Jag blev grymt överraskad när dom började prata så där. Skrattade gott gjorde jag.

Allt var prima tills min lärare skulle hjälpa till i träningen. Han tog på sig sin dräkt och verkade meditera en stund. Det var nästan som i en film..

Han gick in mitt ibland killarna och började sparra lite och sånt. Sen började han köra något som liknar en clinch från boxning och sånt.. Det blev mer och mer intensivt och jag trodde bara att dom fulade sig lite, men så var det inte. Tränaren blev lite småtokig och pressade på killen som var hälften så stor. Tränaren tröck upp killen mot väggen helt obrydd om omgivningen. Han rev ned tavlor och teckningar. Han rev till och med ned en traditionell trumma som stod där och sket fullständigt i det.. Tränaren fortsatte bara pressa den där killen in i ett hörn. Tränaren tröck så hårt så han lyfte upp killen mot väggen.. Killen var livrädd och försökte ta sig därifrån.. Han skrek till lite och började slå läraren i huvudet. Jag fattade verkligen inget i början, så jag började småskratta lite. En tjej tittade på mig och gjorde "schh"-fingret.. Alla stod knäpptyst och tittade på. Efter ett tag sprang några fram och försökte lugna tränaren och få ned killen därifrån.. Efteråt så slet killen av sig hjälmen, packade ned sitt svärd och sprang därifrån. Tränaren skickade en elev efter honom för att kolla läget antar jag. Jag tänker fan aldrig träna Kendo. Det är hur tufft som helst, och verkar jävligt kul. Men det där tänker jag aldrig uppleva igen. Jag kände verkligen obehag. Min insida spändes och jag visste inte vad jag skulle göra.
Det är som när man tittar på en film på tv och det kommer en lite "erotisk"-scen. Ljudet är på hög volym och mormor sitter i rummet bredvid.. Förstår ni känslan? Tänk er det + att ni känner att erat liv är i fara. Inte roligt.

Efter denna incident så var allt som vanligt igen. Ingen visade att dom brydde sig. Läraren satte sig på knä och mediterade lite verkade det som.. Jag gick fram till honom och tackade för att jag fick vara på träningen och tittade och att jag skulle gå hem. Han var lugn och snäll igen.. Helknasigt. Japaner är så. Det är exakt som med "Batto-boi".. När han tar på sig sina kläder blir han helt annorlunda.. När han drar på sig sin karate-dräkt blir han helt annorlunda också. Samma med min lärare. Drar han på sig kendo-dräkten blir han en helt annan person.. Freaky.

Jag skriver mer imorgon. Jag har nog mer att komma med antar jag.. Bilder också! + filmer! Jag ska ladda upp filmerna och sedan länka så ni får se hur det ser ut på en kendo-träning!


TACK FÖR IDAG! 715 besökare! Inte dåligt! KEEP IT COMING!

Skjorta och slips, kullerbyttor och lögner!

Hej kära barn! Nu kommer den - vinden i mitt segel! Bloggen!
Det är helt otroligt att vi fått så många nya besökare på sista tiden! 650 personer! Otroligt! Välkommen!

Dagen började SOM VANLIGT klockan 06:45. (Ni inser att jag kommer att öppna så gott som varje inlägg så här va?)
Idag planerade jag att använda långärmad skjorta för första gången och slips. Det var en hit. Alla tyckte att jag var konstig som gick över till det! Kortärmad är tydligen det bästa mina klasskompisar vet. När dagen var slut så hade flera i klassen tagit på sig slipsen.
Till frukost så åt jag Frosties, yoghurt och ägg med gurka på sidan. Äggröra rättare sagt.. Jag tycker inte om att äta ägg till frukost så mycket, men jag tvingar i mig det jag får.
Imorse var det hemskt.. Jag tog en tugga och tyckte att jag såg ett hårstrå.. Jag börjar tugga och röra om maten i munnen med min tunga.. Vad fan är det jag känner? ETT HÅRSTRÅ!
Jag försökte att hålla mig själv lugn, vilket jag gjorde! Det blev som Anton säger:
- "Om jag nu sväljer detta.. Spyr jag då?".
Nära var jag ska ni veta. Inte nog med det. Det första jag fick in i huvudet var pubis, sen var det klippt. Jag började att spänna min tunga allt vad jag hade! Jag öppnade gapet och hinkade i mig ett glas vatten.. Efter detta var allt bra, förutom att jag var spyfärdig för resten av morgonen..

Vad är det med mig egentligen? Varför tänker jag jämt på det värsta som kan hända ur en situation? T ex när jag åker tåg så tänker jag på vad som skulle hända om tåget fastnade i en tunnel och blev kvar där i ett tag.. En lång stund. Försöker man klättra upp till ytan, eller lägger man sig på golvet och hyperventilerar så man dör snabbare? Man gör alla andra en tjänst då kanske och suger upp all syre, eller vad tror ni? Vem skulle man äta först? Gamlingen eller ungen? Dessa tankar gör mig galen! Fast det är väl bra ändå? Då är redo när den stunden kommer!

Skoldagen började i hemklassrummet. Jag satt och kollade på tvn på morgonen. (Elever sänder nyheter varje morgon och kväll i denna skola. Det var samma som jag var med på min första dag.) Jag förstår så klart ingenting. Längtar tills jag förstår vad det är dom säger.
Efter hemklassrummet så drog vi till idrotten och gjorde kullerbyttor, IGEN. Men det var nog den roligaste lektionen jag haft på länge.
Apungen, skrikhalsen och wannabe-fotbollsspelaren som alltid ska vara så häftig och se ut som de "coola" killarna i trean skämde ut sig något så fruktansvärt.
Våran lärare i idrott, han som är fotbollsspelare på universitetsnivå, skulle visa oss en specialkullerbytta som vi ska köra nästa vecka. Den går ut på att vi ska ställa oss på händerna och sedan göra en kullerbytta utifrån den. För att underlätta detta för de som inte orkar sin egen kroppsvikt så skulle han visa hur han kunde hjälpa dom.
Apungen, skrikhalsen och wannabe-fotbollsspelaren hoppade upp och skrek att han var frivillig att testa. Underbart.
Han placerade händerna på marken och slängde upp sina ben i luften.. Han hade inte musklerna till att stanna uppe där med fötterna, så han slängde in hälen i lärarens ansikte i en jäkla kraft och fart. Det small till i hela idrottssalen (som för övrigt är otroligt liten), och alla började skratta. Jag, såklart, lät "HOOOOOOOOOO!" och hade handen för munnen som en äkta svensk!
Läraren klarade sig utmärkt. Han började inte ens att blöda. Men apungen däremot blev skiträdd och skämdes jättemycket. Resten av den dagen var han relativt tyst, vilket är positivt för mig. Det roliga är att de flesta killarna skrattade åt honom efter hans lilla hälning, så han blev sur när vi hade en kurs i ett datorämne. Han flög så klart på den minsta och vekaste av killarna i klassen, och han som särade på dom ropade efter mig för att jag skulle hjälpa. Vad hade det gjort för nytta? Det hade nog bara varit pinsamt. Men det gick bra. Apungen slet bara tag i skjortan på han som han flög på och försökte strypa honom. Tragiskt.

Över till lektionerna idag. Datorämnet vi läste idag skedde framför datorskärmar. Vi skulle lära oss att hantera Office-paketet. Jag sa att jag hållt på med detta förr, för att underlätta detta för min lärare. Han sa "Good! Good!" och frågade om jag ville nöjessurfa, men jag satt och lekte i Photoshop istället. Han skrev ut en bild jag gjorde och gav mig. Den ska jag spara som minne. Knäpper kort på den och lägger upp här asap.

Folk har blivit mer van vid mig på skolan och vågar nu komma fram och prata med mig.
Det är roligt när Jr Highschool-eleverna pratar med mig. "How are YOUUUUUUUU?! I'M FINE THANK YOU", är klassikern. Tjejerna i klassen är imponerad som attans för att jag kan tre namn av dom nu. Erika, Megumi och Miyuki.
Idag fick jag i uppgift av dom att lära mig tre namn till. Har dom uppskriven på ett papper. Ska lära mig tills imorgon.

Idag så hade jag "Social Studies" igen, två gånger faktiskt. Ena lektionen med elever från tvåan, och andra med ettor.. Jr Highschool båda klasserna. För att slippa tillbringa rasten med Jr. Highschool-elever så stod jag i trapphuset mellan Jr och Sr. Highschool. På den våningen jag gränsade mot Sr. Highschool så befann sig tvåorna där. När jag stod där så började ett gäng flickor skrika och hoppa. De skrek "HURRA!" på japanska och sånt. Sen såg jag en tjej som jag pratat med förr. Om ni kommer ihåg så är det den där tjejen som sa "I know your name!", första dagen i skolan. Hon bakom kameran?
Jag gick upp och pratade med henne i en liten stund och frågade varför dom där tjejerna hoppade omkring och skrek som dom gjorde. Det var tydligen hennes kompisar, och dom skrek så där för att jag pratade med henne.
Jag: -"Why are they screaming and jumping around like crazy people?"
Hon: -"Heh.. Uhmm... Because you're talking to me?".
Detta är för mig helt obegripligt. Jag säger det igen. Vad har jag åstadkommit? Jag är bara något som dom tycker likna en amerikan, inget annat.
Anton berättade att det är en grupp tjejer som står och väntar vid en trapp på hans skola varje morgon för att säga god morgon till honom. Samma sak där.. Helt jäkla obegripligt. Men roligt som attans.
Den där tjejen frågade mig i alla fall om jag hade mailadress till min mobiltelefon. Jag gav henne den, och var helt osäker på adressen.
Det är: hebbe@q.vodafone.ne.jp
Jag skrev: hebbe@q.vodafone.co.jp
...
Hoppas hon klagar på det imorgon. Jag kommer att förneka att jag skrivit fel. Jag tänker fortsätta inbilla mig att det där är min adress, punkt slut.

Efter skolan skulle jag titta på Aikido, som jag nämnde..
Jag stod och väntade i ungefär 30min på att lektionen skulle börja, men ingen kom.. När det var 10 minuter kvar innan den verkligen skulle sätta igång så gick jag hem. Jag orkade verkligen inte vänta längre.

Imorgon däremot så ska jag titta på Kendo. Min klassföreståndare är ju Kendo-lärare, och jag har honom som lärare sista lektionen imorgon. Han skall ta mig dit direkt.
Tar med kamera så ni får se bilder! Ska försöka få honom att tillåta det också.. Annars knycker dom den säkert..

Jag har blivit tillsagd att man inte vänjer sig vid ett nytt land och en ny kultur förens om ungefär 2 månader in på resan. Det är säkert sant. Jag är fortfarande helt vilsen, och har inte fattat att jag är här ännu. Jag satt i bilen häromdagen och då slog det mig verkligen - Jag är i Japan. Ibland när folk pratar så tittar jag på dom helt förvånat..
"Vad fan säger dom?", tänker jag. För stunden känns det verkligen inte som om jag kommer att vänja mig. Men det är något man inte kan undvika. Jag hatar att gå vidare med saker och ting.. Tycker inte om förändringar. Kommer att sakna detta.. Ny kultur, att inte förstå någonting osv..

Det var allt från mig idag. Förlåt ännu en gång för ett småtråkigt inlägg.

GODNATT folk! Tack för alla kommentarer, och välkommen till alla er nya läsare!

Det var allt för mig! FARVÄL!

Lärare, slapp och gitarrspel.

Hej underliga barn! Nu kommer det nya inlägget!

Idag klev jag upp 06:44. Menat 06:45 men jag blev väckt för tidigt! FNYS!
Den väldiga stunden jag klev upp så bestämde jag mig för att vara lite busig! "Hur?", tänkte jag.
Jag bestämde mig för att ta med digitalkameran till skolan, vilket jag gjorde! Men det blev inte fler än 3 bilder. Hade någon lärare sett mig så hade de förmodligen beslagtagit kameran eller kastat ut mig från skolan. Galna människor. Bilderna kommer i botten av inlägget!

Skoldagen började i alla fall 08:40.. Vi hade 30 minuter att tillbringa i hemklassrummet idag. Varför vet jag inte, jag förstår ju inte japanska. Min första riktiga lektion började 09:10 och var ännu en gång "Art". Men det lilla jag visste! Det var faktiskt digital konst vi skulle syssla med idag! Inget annat än Photoshop 7.0! Jag var väldans lycklig! Adian (vars gamla byxor jag har på mig i skolan) från Australien som tidigare gått på min skola berättade om denna lärare som jag har i denna kurs. Det var tydligen hans favoritlärare. Han hade faktiskt rätt! Hon var totalt bäst. Hon frågade mig på engelska/japanska om jag använt Photoshop förr, och jag svarade stolt "Ja!". Då pustade hon ut och sa "Good.".
Jag kan nog inte ens föreställa mig hur svårt det är att lära en svensk elev Photoshop på japanska. Det måste nog till och med vara ett rent h*lvete på svenska skulle jag tro.
Jag klarade mig igenom lektionen utav att redan förstå vad vi skulle göra. Jag behövde inte vara med på genomgången..(Vi skulle klippa ut en bild på oss själva och klistra in den bilden på en bakgrund.) Jag gjorde tre bilder denna lektion. Roligt var det i alla fall! Vi har fri tillgång till internet på dessa lektioner också, så jag passade på att smygsurfa lite. Detta är lätt den bästa lektionen jag har. Helt otroligt roligt!
Hade lektionen med folk som gick andra året.. Satt på en ensam rad med två killar. De var väldigt blyga, men pratade ändå med mig. Ena killen pysslar tydligen med musik och älskar rock. Jag försökte prata med honom om några rockband som jag känner till, men vi kom sedan fram till att han endast lyssnar på japansk rock.. Helt seriöst så hade det varit jätteroligt med sånt för ett år sedan. Men jag lyssnar faktiskt inte på japansk musik längre. Jag får nog av det när jag går omkring här. Det är seriöst musik ÖVERALLT. Till och med när jag kommer hem! Dåliga talkshower på tv hela tiden med "live"-uppträdanden.. Färdiginspelade uppträdanden där de kör playback.. Nice! Lyssnar så gott som endast på västerländsk musik nu. Främst svensk.

Efter denna lektion hade jag engelska med Mr. Livsey! Denna lektion var inte jag en elev! Nej nej! Jag var lärare! Det var hur roligt som helst. Dom var ungefär 16 elever i den här klassen.. Vi hade hand om den "sämre" klassen.
Det är t ex som i matte.. Den "Långsamma"-kursen och den "Snabba"-kursen. Dessa ungar var inte dåliga på engelska alls, skulle jag vilja påstå. Dom hade bara jäkla problem att koncentrera sig. Det var en kille som var "ledaren" av killarna i den där klassen. När de började skrika och fjanta sig så gav jag honom "Gaijin-blicken" och då slutade han, och då slutade resten. Dominobrickor.
Denna lektion heter "Engelsk konversation", och är i syfte till att lära eleverna uttala och föra konversationer på engelska. Det var några som hade svårt för detta eftersom att japaner är så stolta och vågar ibland inte prova på. Men när man stod bredvid och hjälpte dom på traven så gick det prima. Detta gör jag gärna igen! Det kommer jag att få göra också. Ett helt år framöver.

Jag hade idrott idag igen, men jag var inte med för att jag glömt handduk.
I Japan har handduken ett helt annat syfte än i Sverige. Vi torkar av all svett med handduken här nere. Jag kan inte ens tänka mig att vara med på idrotten här utan att ha en handduk runt nacken hela tiden. Man svettas något så otroligt i det där lilla rummet vi har gymnastik.. Helt sanslöst.
Vi har en kille på ~22 år i idrott. Han har gått på Fukuoka University och spelat fotboll för deras lag. Fukuoka eller Kyushu var det.. Osäker.
Det är så roligt när de fortfarande ska hålla lärar-rollen när de vill prata med mig för sitt eget nöje. Denna kille ville prata lite om fotboll! Även fast jag inte kan något så blir dom helt överlycklig när jag nämner några svenska namn. "Ibrahimovic" - "YEEES HAI HAI!! JOOOZU!"
Zlatan är en hjälte här nere i Japan. De fattar dock inget om man säger Zlatan.. Nej nej, Ibrahimovic är det som gäller. Fredrik Ljungberg är också en stor idol här. Det var tydligen mycket om honom här i Japan när det var VM i Tyskland.

Nog om detta! Jag hade japanska som sista lektion idag igen, med Jackie.
Det var nog länge sedan jag blev så här less på en människa. Det känns ibland som om jag vill ställa mig upp och kasta bordet åt sidan och lägga av en spark på nacken hennes. Hon är så JÄVLA dryg och otrevlig. 17 år gammal, stor som ett hus och amerikan. Kan det bli värre? Det blekfeta är inga problem, det kan ju tränas bort. Men hon är AMERIKAN. Då ligger man redan på minus.. Lägg på dryg och otrevlig på det. Ajajaj.. Jäkla svin. Jag håller mig undan från henne dock. Försöker att ignorera henne så vackert det går. Har inte förolämpat en människa på länge, så jag har en hel kontainer lagrad för henne. Fucker.

Jag slutade vid ~16:00 idag och kom hem runt 16:40. Jag var dötrött när jag kom hem och tog det mest lugnt. Har tittat på film och spelat gitarr. Imorgon efter skolan så ska jag gå och titta på ett Aikido-pass. Har lovat en kille i min parallell-klass att jag ska göra det. Han är schyst, så jag tänker inte svika.

Jag träffade en till lärare som inte är från Japan idag. Han hette P.J. och kommer ifrån Kanada.. Den franska sidan tror jag! Han hade lite brytning när han pratade. Jättesnäll var han i alla fall! Nästan lite övertrevlig. Stor som ett hus (muskelberg). P.J. var grymt trevlig, och en sak tycker jag är grymt konstig.. Men han påminner mig av någon anledning om Bas Rutten.. (Ni som inte vet vem Bas Rutten är ska nog ta ur huvudet ur stjärten och googla en hel del.) Han är endast på skolan på måndagar också. Så jag får passa på att prata med honom då. Undrar vad han gör när han inte är där.. Han kanske slåss i K-1? Vem vet? Inte jag i alla fall.

BILDERNA jag tog idag! Det blir tre bilder ni får se.. Jag tog dessa bilder på lunchen idag.

Detta är två klasskompisar.. Coola poser va? Jag vet ärligt talat inte vad dom heter.. Ska lära mig.

Detta är dom två snälla i klassen iaf.. 2/4. (Killarna)

Detta var dagens lunch! Ris, hamburgare, korv, lax och något konstigt. Ägg med socker också! GÖTT

De två snälla i klassen igen.. Detta är taget från min bänk i klassrummet.

Ska försöka få fram bättre och fler bilder ASAP. Svårt att fixa fram!!


Skriver mer imorgon. Händer säkert roliga saker på Aikidon!

GODNATT! Tack för idag!

Sömn, YouMe och GITARR!

Hej kära barn! Rastlöst utan ett nytt inlägg antar jag?
Här kommer det nya inlägget!

Denna morgon började med att jag steg upp vid ungefär 11:45. Jag låg så klart och drog mig lite som vanligt.. Kan inte hjälpas!
Frukosten blev till lunch. Jag fick spaghetti och bacon i en ketchupgryta. Mina värdsystrar har förstått att jag älskar ketchup, så dom ställer fram ketchup på bordet oavsett vad som bjuds. Gött gött! Ketchup på kött! Blir inte bättre än så.
Vid frukostbordet så frågade värdsyster Toshie vad jag tänkte hitta på idag.. Jag sa att jag tänkte åka till Kurume och köpa den där gitarren jag såg igår. Det var en billig akustisk gitarr. Egentligen crap, men det duger att spela på när jag bara blir här i ett år, inte sant?
Jag frågade dom hur man tog sig dit med tåget, och om mitt vanliga tåg åker dit.
Istället för att släppa iväg mig med ett tåg så tänkte de följa med mig dit! Vi åkte iväg vid klockan 13:20 ungefär.

Innan vi åkte så fixade min värdsysters son, Takeru, till sig. Han drog på sig kläder av sitt favoritmärke "Bad Boy". Mina värdsyskon kallar honom "Bad Boy" också för att han jämt har kläder av det märket på sig. Men det roliga är att; När japaner säger "Bad Boy" så säger dom de på "engrish", och så klart så låter detta roligt.. "Bad Boy" blir "Batto boi". Det är så jäkla roligt att höra ibland.
Det konstiga med den här grabben dock är att han blir så som han klär sig. Om han har sina vanliga hemmakläder på sig så är han ganska lugn och leker en hel del.. När han har sin karate-dräkt på sig så är han disciplinerad och lugn, bortsett från att han står och sparkar hejvilt och tränar ställningar. Och detta slutligen, när han har sina "Bad Boy"-kläder på sig så blir han en bad boy. Jag höll på att bli tokig på ungen när vi gick på shoppingcentrumet i Kurume idag. Han gick och slet och drog i allt han såg. Drog ifrån oss för att vara lite småkaxig och tog en bunt med reklam från nån som delade ut. Sen så tog han reklamen och lade på sidan av sin keps, fastklistrat mot sitt ansikte. Han såg förjäkla dum ut.
Det ironiska med detta är att japanska pojkar inte kan vara coola. Det blir den raka motsatsen.
Nu när jag köpt iPod och lyssnar på musik för det mesta så gör han samma sak. Han kör med sin mp3-spelare och lyssnar JÄMT. Vid matbordet, när han tittar på tv, när folk pratar med honom osv. Han gör det lite överdrivet alltså. När han såg mig småtrumma till musiken med händerna så började han headbanga, spela trummor och sjunga med. Tondöv är rätta ordet också.. Fy fan.. Ingen ska behöver genomlida det jag gjort.

Nog om detta. Nu ska ni få höra om min dag på You Me!
Vi tassade omkring där en liten stund, och drog sedan till musikaffären och köpte min gitarr! Det gick skitbra, och nu har jag den här i min famn! Jag är väldans överlycklig! Märket heter "Fina" och jag har aldrig hört talas om det förr tror jag. Ganska fin gitarr. Jag köpte en med sunburst! Me like. Ganska tjock hals men väldigt skön att spela på. Har inte spelat gitarr på över tre veckor, så det gör ont i fingrarna när jag spelar nu. Ovant! Me like me like.

Jag på musikaffären.

Vi satt och åt på KFC (Kentucky Fried Chicken) och McDonald's. De ligger precis bredvid varandra. Jag köpte en latte och en stor pommes. Feta jäkla strips! Så klart så har dom inget glutenfritt här i Japan, så jag blir utan i ett helt år!
Det var så roligt när jag gick dit. Folk vände sig om och stirrade på mig när jag gick till KFC.
Dom går dit för att äta mat från Amerika, men inte förväntar dom sig att de ska få se en livs levande "amerikan"!! Helt otroligt!

Utanför You Me

Inne i You Me. Bilden tagen från rulltrappa.

Också tagen utanför You Me. Allt på bilden hör till shoppingcentrumet. HUGE.

Sedan när vi åkte hem så satte jag mig i mitt rum och spelade gitarr i två, nästan tre timmar. Det var så skönt att bara spela.

Jag gick sedan ut på yttligare en promenad i Ogôri.. Gick bara runt och tittade.. När jag var på väg hem däremot så stötte jag på coola gänget i Ogôri. De hängde utanför 7-Eleven och var jättehäftiga. "Ledaren" i gänget hade pösiga jeans och ett enormt linne på sig. Blekfet och solbränd så att han såg ut som en handväska. Nice! Tjejerna han hade med sig var bara läskiga. Jag kan nog tro att motsvarigheten i Sverige är dom där 14 åriga tjejerna som hänger med den 18 åriga "patrioten" "som bara älskar sitt land, men han ska FAAN inte kallas rasist för det!!".
Äsch.. Bara dom trivs så är det bra. Han gick nära mig för att han skulle visa hur cool han var.

Jag gick sedan och umgicks lite med värdsyster Toshie och hennes man med barn..
Varje kväll så tar herrn i huset några öl, och då öppnar han upp sig som en bok! Helt otroligt så knäppa saker han säger, och det roliga är att han tror att jag inte förstår.

Vi tittade på ett program som heter "Hey Hey Hey!" och då har dom nån lek där med frågesport.. En tjej som var med hade enorma bröst, och det sa han rakt ut när familjen var med och trodde att jag inte skulle fatta. Jag började skratta som en tok och han skämdes, igen. Sen kom vi in på svenska tjejer och deras bröst, så klart. Jag sa att om han verkligen var så intresserad så får han komma och hälsa på mig när jag är hemma i Sverige igen. Han kommer gärna sa han.
Jag förstår dock inte hur han är tillåten att sitta och säga så när sin familj är med! Hade jag sagt något sånt där och verkligen menat det så hade jag fått en smäll eller dylikt. Japan är ett underligt land..

Här är en bild på mig och gitarren i alla fall. Ny tröja! Tycker om den, men det står "Marine" på bröstet.. Det var lite knasigt.

För en större bild

http://photos1.blogger.com/blogger2/462/113176692118751/400/jaggitarr.jpg

Godnatt gott folk! Förlåt mig för att jag gav er ett sånt tråkigt inlägg. Inget roligt har hänt egentligen.

TACK och hej! KOMMENTERA MERA

Bilder 5

Några bilder från 2 dagar tillbaks.

This is me

En helt meningslös bild

Jag, värdsyster Toshie, hennes man och son.

Jag pratar i telefon med pappsen!

Inne i den berömda videobutiken med porrhyllorna.

Jag vid en skylt.

Jag vid en bil.