Helgen, Likvaka och Rotarymöte

Hej kära barn! Nu är det verkligen dags. BLOGG! Jag skall skriva om helgen och om denna dag.

Det blir intressant, eller hur?

Helgen:
Ja, helgen började egentligen med en lördag.

Lördag:

På lördagen så klev jag upp vid 7:30. Vi skulle åka till Yufuin vid 09:00.
Yufuin är en känd stad för turism i västra Japan. På samma ö som mig. Jag bor i Fukuoka-prefecture, och Yufuin ligger i Ôita-prefecture.

Information om Yufuin kan ni hitta här: http://en.wikipedia.org/wiki/Yufuin,_Oita (Engelska)

Resan dit tog ungefär 2 timmar. Vi åkte i två minibussar. Jag satt i framsätet av "barnbussen". Det var hela familjen som åkte. Värdföräldrar, värdsyskon med respektive. Värdkusin Yuki och Daishirou med deras son Rin var också med. Det var hur kul som helst. Jag delade rum med Daishirou. Men mer om det sen.

När väl kom fram så åkte vi inte direkt till hotellet. Nej, vi åkte till en nöjespark först.
Den hette ”Kijima Amusement Park”. Den är helt otroligt placerad – Mitt uppe på ett berg med en helt perfekt utsikt.
Karusellerna var ganska små för en som är 183cm lång. Jag slog i mina knän hela tiden när vi åkte bergodalbanor.. Det fanns 4-5st där i området. Otroligt! Ganska sega bergodalbanor dock. Inte alls så roligt. Höjdpunkten var ”Bird-Man”. Jag åkte den med min värdkusin, Yuki. Hon älskar också karuseller. Helst de värsta.
Man sitter fastspänd i en bungee-lina, och hissas upp i luften. Ganska högt upp ska ni veta. Sen efter det så släpper en spärr, och man flyger framåt i en sjujäkla fart! En helt otrolig känsla.
Själv tycker jag så klart att det borde ha räckt med att hissas upp. Hemskt att vara så där högt uppe! Jag har bara bild på när vi var på väg upp och när vi tog på oss dräkterna. Daishirou filmade när vi flög. Ska försöka lägga upp filmer sen.
Vi var i alla fall där i parken från klockan ~11:00 till 16:00. Sen drog vi vidare till hotellet. (Anledningen till att jag är kortfattad nu är för att skit-blogspot tar bort mina inlägg. Jag skrev jävligt länge och jävligt långt, men skiten försvann. VÄRDELÖST!)

Hotellet var jättefint och såg modernt och västerländskt ut ifrån utsidan. Hotellrummen var traditionella. Bilder finns nere i posten.
Jag delade hotellrum med Daishirou. Det var hur kul som helst. Han är riktigt rolig.
Vi satt och degade en liten stund i hotellrummet först, sen gick vi ned och badade i onsen!
Jag har länge längtat efter att få bada i en sån där värmekälla, men även varit lite skeptisk till det hela. Jag menar.. Klä av sig naken med en massa japanska män, efter all jag hört om hur pervers dom är? Precis som jag förväntade mig så fick jag en hel del blickar när jag kom dit. Men jag hade handduk över schnasen för det mesta. Det jobbigaste var däremot att vattnet var kristallklart. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna sitta skyddad där. Jag tog mig i kragen och kastade bort handduken! Inga problem. Det var bara att bita i det sura äpplet. Nu när jag väl var där så skulle jag bada, punkt slut! Det är ju inte så att jag är där för deras skull.
Ni förstår inte hur skönt det var att bada där! Helt underbart. Vattnet kändes så otroligt skönt. En varm och stor bassäng! Underbart. Innan man hoppar in i bassängen, eller vad det kallas, så tvättar man sig. Noga noga! Inget snusk! Ganska tufft.
Efter vi badade så tog vi på oss hotellets morgonrockar. I Sverige så får man oftast en sliten, och snuskig vit badrock. Här i Japan så får man oftast en Yukata! En sån som jag använde på den där sommarfestivalen. Inte lika flashiga, men tuffa var dom! Finns en bild på det, men den bilden har jag ej just nu. Det kommer mera.
Vi sprang sedan ned till matsalen och åt! Det var väldans trevligt. Jag fick en stor, fin biff! Jag satt sedan och skämtade med min värdsyster när hon frågade vad jag ville ha att dricka. Jag sa ”BIRU wo kudasai!” (”Öl, tack!”). Och båda började sedan skratta. Sen sa att jag ville ha en cola. Jag fick en cola, och minuterarna gick. Sedan sa hon jättelyckligt:
”NICKU! Beer is OK! Hostfather says OK!”, eller något sånt.
Det var väl självklart att man tog emot då! Jag är ingen ölmänniska, men jag har nog aldrig uppskattat en vätska så mycket på länge. Japansk öl är faktiskt inte så illa. Tror märket jag drack hette Kirin. Välkänt märke. Ganska namnam! Svensk öl är inget för mig, men japansk öl funkar prima!

Efter maten så gick vi ut på en promenad i den lilla staden. Vi gick till närmsta kiosk och köpte öl och cider inför natten. Jag fick några öl och cider av min värdkusin. Jag drack bara upp en cider och två öl. Dom försöker verkligen testa en och se hur mycket man klarar. Jag ville inte skämma ut mig, så jag drack ganska sakta och tackade nej när jag druckit upp mina två öl och min cider. Förståndigt, inte sant?

Vi satt på hotellrummet en liten stund till efter det. Sen gick vi och tog kvällsdoppet. Inomhus onsen denna gång. Skönt som attan! Bastade även i en ångbastu. Kallt! Det var ingen hit, ångbastu inte!

Både jag och Daishirou var dötrött efter badandet, så vi gick och lade oss i vårat gemensamma rum efteråt. GOD NATT
_______________________________________

Söndag:

På söndagen vaknade Daishirou klockan 6:30. Jag förstod inte hur han orkade det, så jag låtsades sova, och somnade om lite då och då. Vid 8 så klev jag också upp. Han hade redan dragit och badat då utan mig, så jag struntade i att bada på morgonen.
Jag tänkte gå och bada lite senare istället, men då så berättade han att min värdmormor, som legat på sjukhus under en tid nu, hade avlidit.

Mina värdföräldrar hade åkt direkt när dom fick reda på vad som hade hänt. Ungefär klockan 1 på natten.
Vi skulle åka hem vid ~10:30. Men inte raka vägen! Vi åkte ned till shoppingstället i staden först och tittade. Där fanns det många fina affärer och massa människor. Jag såg 3st utlänningar! Blev helt överlycklig.. Hälsade dock inte! Var för feg.

Vi gick omkring där i ett tag, och åkte sedan hem.
Jag sov nästan hela resan hem. Skönt!
Väl hemma så fick vi vänta på att vi skulle åka till en likvaka. Jag har aldrig varit med om något sånt, så jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig.
Jag började fundera på vad jag skulle göra, och om liket verkligen var där på japanska likvakor. Tankarna som gick omkring i mitt huvud var:
”Hur gör man egentligen?”, ”Stryker man handen mot kinden och säger hejdå?”, ”Ber man en bön?”, ”Måste man verkligen vidröra personen?”.
Det som verkligen var något jag tänkte på var: ”Förväntas något speciellt ifrån mig?”.
Jag började fantisera om vad dom tänker göra med mig.
Jag kanske ska få ställa mig där och hålla ett tal, eller kanske att jag ska göra något typiskt svenskt, som vi gör när folk avlidit.
Jag har ALDRIG varit på en begravning, så jag är nog den sista som man ska fråga om en sådan sak i så fall.

Vi skulle alla vara klädd i svarta kostymer. Jag har ju ingen kostym här, så de sa till mig att jag skulle använda min skoluniform istället. Det gick bra. Saki och Sakura hade också deras skoluniformer på sig.. ”Battoboi”-Takeru däremot hade sina vanliga sportkläder på sig. Varför? Hans yngre syster hade sin uniform på sig, varför inte han?

När vi kom dit så var det smockfullt med folk, alla klädda i svart.
Jag tittade mot huset de var i, och det såg väldigt traditionellt ut. Jag trodde det var något sorts tempel. Men så var det ej. Det var en släktings hus. Jättevackert.
Alla dörrar var öppna i huset på den nedre våningen. Alla japanska hus här nere verkar ha ett litet rum med ett tempel. Vi har det här hemma, och i huset som likvakan skedde, så fanns det också ett sånt rum.
Min värdmamma och hennes syskon hade klätt det där rummet med vita lakan på väggarna, och en massa blommor och rökelser. Statyer och målningar av gudar. Det var jättevackert. Folk satt på knä i långa led. Syskonen satt på i ett led som ledde fram till ”altaret”, så att säga. Där skulle man sätta sig och vänta, och visa sin respekt igenom att buga framför den avlidnes släktingar. Alla syskon till min värdmamma grät, utom hon själv. Hon hade bara en liten tår i ögat.

När vi väl kom fram till altaret så skulle man stå på knä där framför och ha i sin hand ett sorts smycke som är gjort av en massa träkulor. Man ska ha den i handen och be framför altaret.

Jag tror det går till så här, kommer inte riktigt ihåg:
#1 Buga
#2 Lägg en peng i en insamlingsburk som står framme vid altaret
#3 Detta är lite svårt för mig att förklara.. Det är ett litet bord som påminner om en pall där detta stod på.. Det var nästan som en avlång bricka där det glödde lite kål eller vad det var. Över detta så skulle man då strö någon sorts rökelse, två gånger.
#4 Sedan skulle man slå ihop händerna och be en bön för den avlidne.

Jag tittade rakt fram mot altaret och mot blommorna och såg en liten kista som var där framme. Det var verkligen då det slog mig att den avlidne verkligen låg där. Jag tittade på ”Battoboi”, och försökte se vad han gjorde. Han lutade sig fram och stirrade på den avlidne, totalt respektlöst. Nästan som att han ville peta på henne med en pinne. Jag blev lite arg då, så jävla respektlöst. Jag ställde mig upp och lutade mig framåt och tittade på kistan. Där låg hon fridfullt. Det var en hel, vit kista i trä, med glas framför huvudet på den avlidne. Det såg verkligen så overkligt ut. Det var första gången jag såg verkligen såg en död människa. Jag tänkte goda tankar åt henne och gick sedan lugnt därifrån.

Denna ceremoni pågår ett helt dygn i alla fall. Man låter en liten eld brinna detta hela dygn tills den avlidnes begravning är slutförd (TROR JAG). Min värdmamma och pappa var där hela natten igår, samt värdsysterns syskon.

Efter vi varit där vid altaret så gick vi och satte oss i köket i det där huset. Jag har glömt nämna denna kille, men jag har en till värdkusin som heter Hideki. Han är 30+ och är för stunden arbetslös. Han lirar gitarr och åker snowboard. Hur tuff som helst.
Han är bra på att prata engelska, så jag umgicks mycket med honom igår. Han ÄLSKAR Guns N’ Roses och Aerosmith, så vi pratade lite musik och han lånade mig en Guns-DVD. Det var trevligt! Han lärde mig också lite fulheter på japanska.
”Nante kora?” betyder typ ”Vad fan tittar du på?” eller ”Vad i helvete vill du?”. Jag sa sedan det till min värdsysters dotter, Saki, som hela tiden kallar mig för ”OTAKU!” (Nörd). Hon skrattade hur mycket som helst och sa sedan ”SAYAKU! HAHAHA”. Det betyder ungefär att man är den lägste och en är en riktig fjant. Trevligt trevligt! Jag hade det ganska lugnt och roligt efteråt. Alla försökte få mig på gott humör, även fast de sörjde.

Efter detta så åkte vi hem och tog det lugnt. Jag gick och lade mig, men kunde inte sova så bra inatt. Längtade hem ganska mycket.
_______________________________________

Idag, söndag.

Söndagen har varit riktigt långsam.
Mina värdföräldrar kom hem och väckte mig på morgonen. Dom hade varit och vakat över modern hela natten.

Skolan är just nu inget att nämna. Jag mådde inte så bra och var jättetrött idag, så jag fick sitta i biblioteket och plugga japanska. Det var skönt och avslappnande.

Efter skolan så måsta jag åka på ett Rotarymöte. Det kändes värdelöst att jag måsta åka dit på min fritid, men så får det vara. Jag satt där från kl 18:00 till 21:00 och lyssnade på när folk pratade, och åt buffé. Det var ingen höjdare dock.. Bara massa fisk och inget ris. Tråktråk.
Jag pratade mycket japanska och engelska med folk som var där dock.

Min nästa värdfamilj har installerat Internet nu hemma hos dom för att jag ska komma dit. UNDERBART! Jag tackade så otroligt mycket.
Pratade även med några rotarianer som hjälpt mig lite där och pratat mycket med mig. Min nästa värdfamilj har ett företag som har en fabrik en bit ifrån Shanghai i Kina. Dit ska jag få åka och titta när jag vill i vinter.
Jag bor också väldigt nära Korea, så jag ska dit över en dag också och inspektera. HUR TUFFT SOM HELST!

I slutet av november så ska jag till Saitama också, dit där Karro bor. Jag ska se en U2-konsert. Det kommer att bli helt underbart. Inte helt 100% ännu, men det kommer nog att gå.

Jag blev även bjuden på öl när jag satt där med rotaryklubben. Dom älskar att testa mig verkar det som. Jätteroligt.

Japp.. Det var nog allt ifrån denna helg.. och idag.. Jag har inte så mycket mer att säga. Jag är lite mentalt handikappad nu efter allt som hänt och efter all hemlängtan. Blir nog bättre snart.

GODNATT ALLA! Förlåt för att sånt deprimerande inlägg.

PS!

En sak som jag ofta tänker på. Japaner och ticks! Det är helt otroligt så många japaner det är som lider av ticks. Inga små ticks heller! Enorma, verkligen, med inlevelse. Min värdsysters dotter har enorma ticks, och det blir bara värre och värre. Främst när hon äter. Då måste hon vinkla på näsan eller sträcka ut tungan och göra en massa grimager. Helt otroligt.

DS!

Jag och Sakura innan likvakan. Det där är min skoluniform, den kompletta.

Hotellrummet.

Hotellrums bild again.

Utsikt från en resturang vi var på söndagen.

Utsikt ifrån hotellrummet. Mt. Yufuin. 1600m högt.

Utsikten på väg ned ifrån nöjesfältet. Inte illa va?

Jag och Yuki på platån innan vi hissades upp i "Bird-Man"

Jag och Yuki innan "Bird-Man"