Hej barn! Uppdatering nu på dagen som gått.
Jag åkte till Fukuoka med en rotarymedlems fru. Hon kunde ingen engelska.
Vi satt och försökte prata på tåget, men det gick ej så bra! Jag tänkte på en sak när jag satt på tåget… Varför ska jag åka och shoppa med någon som jag inte ens kan kommunicera med? Det blir nog en jäkla resa!
När vi väl kom fram till Fukuoka så började vi gå mot en byggnad. Jag trodde det var Citibank, och försökte fråga damen jag gick med om det var Citibank. Hon sa ja och släpade in mig i en miniatyr hiss. Vi skulle till våning 5! I vissa japanska hissarna så står det max 9 personer (3 amerikaner skulle sätta stopp för det), och max 600kg. Hur går det till? I Sverige skulle det vara max 6 personer, 600kg. Inte sant? 7 kanske.
Helt vridet!
När vi var uppe på våning 5 så tittade jag mig omkring. Det var en vit, lång och ganska smal korridor och en massa dörrar med skyltar på.. Är Citibank här? tänkte jag.
Vi gick mot ett rum där det stod några karlar i kostymer. Vi skulle tydligen in i det rummet!
Då tänkte jag: ”Nä nu jävlar tänker dom lura in mig på en sån där japansk bajsporrfilm.”
Det är inte helt omöjligt! Men tur hade jag! Väl där inne såg jag en liten Rotary-vimpel! Orienteringen var tydligen något vi skulle göra varje månad, och det är absolut inget shopping! Nej, nej! Vi sitter i ett rum, jag och 9 stycken till från olika länder som ska lära oss japanska med en tant som knappt kan engelska. Det är roligt som fan! Trevliga människor fanns det där! Vi ska umgås lite privat också någon gång hade vi planerat. En amerikansk kille och jag ska dra till en Yamaha-affär där man får gå in och spela på vilket instrument man vill i ett rum i 30min för en viss summa. Vi ska dit och spela sönder!
Jag träffade även en kille som gått på min skola före mig.. Den ökände australiensaren! Snäll som attans var han! Aiden hette han tror jag. Han bjöd med mig på snowboard-åkning i Fukuoka. Världens ENDA inomhus snowboardarena tror jag det var. Han är ett år äldre än mig. Han kände alla där.. Han åkte hem förra året, men kom tillbaks till Japan nu och bor här. Han pluggar på universitet en bit ifrån Fukuoka. Han presenterade mig för många andra utbytesstudenter som varit i diverse länder. En tjej som varit i Skövde! Hon var grymt duktig på svenska, och pratade med en grov Västergötlands dialekt! Stenhård! Alla människor som var där var jätteintressanta och snälla! Längtar tills nästa gång vi träffs! Ska ringa några av dom snart så kan vi hitta på något!
Nu ska jag gå ner och fördriva tid!
VI HÖRS! Eller.. jag hörs
lördag, september 02, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar