Skjorta och slips, kullerbyttor och lögner!

Hej kära barn! Nu kommer den - vinden i mitt segel! Bloggen!
Det är helt otroligt att vi fått så många nya besökare på sista tiden! 650 personer! Otroligt! Välkommen!

Dagen började SOM VANLIGT klockan 06:45. (Ni inser att jag kommer att öppna så gott som varje inlägg så här va?)
Idag planerade jag att använda långärmad skjorta för första gången och slips. Det var en hit. Alla tyckte att jag var konstig som gick över till det! Kortärmad är tydligen det bästa mina klasskompisar vet. När dagen var slut så hade flera i klassen tagit på sig slipsen.
Till frukost så åt jag Frosties, yoghurt och ägg med gurka på sidan. Äggröra rättare sagt.. Jag tycker inte om att äta ägg till frukost så mycket, men jag tvingar i mig det jag får.
Imorse var det hemskt.. Jag tog en tugga och tyckte att jag såg ett hårstrå.. Jag börjar tugga och röra om maten i munnen med min tunga.. Vad fan är det jag känner? ETT HÅRSTRÅ!
Jag försökte att hålla mig själv lugn, vilket jag gjorde! Det blev som Anton säger:
- "Om jag nu sväljer detta.. Spyr jag då?".
Nära var jag ska ni veta. Inte nog med det. Det första jag fick in i huvudet var pubis, sen var det klippt. Jag började att spänna min tunga allt vad jag hade! Jag öppnade gapet och hinkade i mig ett glas vatten.. Efter detta var allt bra, förutom att jag var spyfärdig för resten av morgonen..

Vad är det med mig egentligen? Varför tänker jag jämt på det värsta som kan hända ur en situation? T ex när jag åker tåg så tänker jag på vad som skulle hända om tåget fastnade i en tunnel och blev kvar där i ett tag.. En lång stund. Försöker man klättra upp till ytan, eller lägger man sig på golvet och hyperventilerar så man dör snabbare? Man gör alla andra en tjänst då kanske och suger upp all syre, eller vad tror ni? Vem skulle man äta först? Gamlingen eller ungen? Dessa tankar gör mig galen! Fast det är väl bra ändå? Då är redo när den stunden kommer!

Skoldagen började i hemklassrummet. Jag satt och kollade på tvn på morgonen. (Elever sänder nyheter varje morgon och kväll i denna skola. Det var samma som jag var med på min första dag.) Jag förstår så klart ingenting. Längtar tills jag förstår vad det är dom säger.
Efter hemklassrummet så drog vi till idrotten och gjorde kullerbyttor, IGEN. Men det var nog den roligaste lektionen jag haft på länge.
Apungen, skrikhalsen och wannabe-fotbollsspelaren som alltid ska vara så häftig och se ut som de "coola" killarna i trean skämde ut sig något så fruktansvärt.
Våran lärare i idrott, han som är fotbollsspelare på universitetsnivå, skulle visa oss en specialkullerbytta som vi ska köra nästa vecka. Den går ut på att vi ska ställa oss på händerna och sedan göra en kullerbytta utifrån den. För att underlätta detta för de som inte orkar sin egen kroppsvikt så skulle han visa hur han kunde hjälpa dom.
Apungen, skrikhalsen och wannabe-fotbollsspelaren hoppade upp och skrek att han var frivillig att testa. Underbart.
Han placerade händerna på marken och slängde upp sina ben i luften.. Han hade inte musklerna till att stanna uppe där med fötterna, så han slängde in hälen i lärarens ansikte i en jäkla kraft och fart. Det small till i hela idrottssalen (som för övrigt är otroligt liten), och alla började skratta. Jag, såklart, lät "HOOOOOOOOOO!" och hade handen för munnen som en äkta svensk!
Läraren klarade sig utmärkt. Han började inte ens att blöda. Men apungen däremot blev skiträdd och skämdes jättemycket. Resten av den dagen var han relativt tyst, vilket är positivt för mig. Det roliga är att de flesta killarna skrattade åt honom efter hans lilla hälning, så han blev sur när vi hade en kurs i ett datorämne. Han flög så klart på den minsta och vekaste av killarna i klassen, och han som särade på dom ropade efter mig för att jag skulle hjälpa. Vad hade det gjort för nytta? Det hade nog bara varit pinsamt. Men det gick bra. Apungen slet bara tag i skjortan på han som han flög på och försökte strypa honom. Tragiskt.

Över till lektionerna idag. Datorämnet vi läste idag skedde framför datorskärmar. Vi skulle lära oss att hantera Office-paketet. Jag sa att jag hållt på med detta förr, för att underlätta detta för min lärare. Han sa "Good! Good!" och frågade om jag ville nöjessurfa, men jag satt och lekte i Photoshop istället. Han skrev ut en bild jag gjorde och gav mig. Den ska jag spara som minne. Knäpper kort på den och lägger upp här asap.

Folk har blivit mer van vid mig på skolan och vågar nu komma fram och prata med mig.
Det är roligt när Jr Highschool-eleverna pratar med mig. "How are YOUUUUUUUU?! I'M FINE THANK YOU", är klassikern. Tjejerna i klassen är imponerad som attans för att jag kan tre namn av dom nu. Erika, Megumi och Miyuki.
Idag fick jag i uppgift av dom att lära mig tre namn till. Har dom uppskriven på ett papper. Ska lära mig tills imorgon.

Idag så hade jag "Social Studies" igen, två gånger faktiskt. Ena lektionen med elever från tvåan, och andra med ettor.. Jr Highschool båda klasserna. För att slippa tillbringa rasten med Jr. Highschool-elever så stod jag i trapphuset mellan Jr och Sr. Highschool. På den våningen jag gränsade mot Sr. Highschool så befann sig tvåorna där. När jag stod där så började ett gäng flickor skrika och hoppa. De skrek "HURRA!" på japanska och sånt. Sen såg jag en tjej som jag pratat med förr. Om ni kommer ihåg så är det den där tjejen som sa "I know your name!", första dagen i skolan. Hon bakom kameran?
Jag gick upp och pratade med henne i en liten stund och frågade varför dom där tjejerna hoppade omkring och skrek som dom gjorde. Det var tydligen hennes kompisar, och dom skrek så där för att jag pratade med henne.
Jag: -"Why are they screaming and jumping around like crazy people?"
Hon: -"Heh.. Uhmm... Because you're talking to me?".
Detta är för mig helt obegripligt. Jag säger det igen. Vad har jag åstadkommit? Jag är bara något som dom tycker likna en amerikan, inget annat.
Anton berättade att det är en grupp tjejer som står och väntar vid en trapp på hans skola varje morgon för att säga god morgon till honom. Samma sak där.. Helt jäkla obegripligt. Men roligt som attans.
Den där tjejen frågade mig i alla fall om jag hade mailadress till min mobiltelefon. Jag gav henne den, och var helt osäker på adressen.
Det är: hebbe@q.vodafone.ne.jp
Jag skrev: hebbe@q.vodafone.co.jp
...
Hoppas hon klagar på det imorgon. Jag kommer att förneka att jag skrivit fel. Jag tänker fortsätta inbilla mig att det där är min adress, punkt slut.

Efter skolan skulle jag titta på Aikido, som jag nämnde..
Jag stod och väntade i ungefär 30min på att lektionen skulle börja, men ingen kom.. När det var 10 minuter kvar innan den verkligen skulle sätta igång så gick jag hem. Jag orkade verkligen inte vänta längre.

Imorgon däremot så ska jag titta på Kendo. Min klassföreståndare är ju Kendo-lärare, och jag har honom som lärare sista lektionen imorgon. Han skall ta mig dit direkt.
Tar med kamera så ni får se bilder! Ska försöka få honom att tillåta det också.. Annars knycker dom den säkert..

Jag har blivit tillsagd att man inte vänjer sig vid ett nytt land och en ny kultur förens om ungefär 2 månader in på resan. Det är säkert sant. Jag är fortfarande helt vilsen, och har inte fattat att jag är här ännu. Jag satt i bilen häromdagen och då slog det mig verkligen - Jag är i Japan. Ibland när folk pratar så tittar jag på dom helt förvånat..
"Vad fan säger dom?", tänker jag. För stunden känns det verkligen inte som om jag kommer att vänja mig. Men det är något man inte kan undvika. Jag hatar att gå vidare med saker och ting.. Tycker inte om förändringar. Kommer att sakna detta.. Ny kultur, att inte förstå någonting osv..

Det var allt från mig idag. Förlåt ännu en gång för ett småtråkigt inlägg.

GODNATT folk! Tack för alla kommentarer, och välkommen till alla er nya läsare!

Det var allt för mig! FARVÄL!