Hej kära barn! Dagen har gått. Nu är det dags att höra ett nytt av mina våghalsiga äventyr!
Dagen lyder så, att jag klev upp vid 6:45, som vanligt. Denna dag började dock liiiite annorlunda.
Min värdmor var lite lycklig denna morgon för att jag berättat för henne vad jag tyckte om för mat. Då började hon tänka på vad hon kan duka fram åt mig.
Jag fick en risboll utav stekt ris med kött, en japansk brödbit som innehåller ris istället för vete, mjölk och flingor, yoghurt, och till sist en BANAN!
Jag åt upp allt utom bananen, jag var så grymt mätt. Hon skrattade lite och såg väldigt nöjd ut. Hon förklarade att, när jag åt så där mycket så slutar dom oroa sig över mig. Äter jag mycket mat så är det ett tecken för dom att jag mår bra. Skönt att dom slipper oroa sig i alla fall!
Jag fick en slant av henne på morgonen. Jag skulle köpa mat på skolan, och sedan till Dazaifu Tenmangu (Dazaifus tempel) igen. I Dazaifu så skulle jag köpa stadens delikatess. Det är en riskaka ungefär som har klet från börnor. Riktigt sött och slibbigt.. Jag älskar den kakan! Ska knäppa kort imorgon så ska ni få se. Jättegoda!
Innan jag drog till skolan så pratade jag lite med Robin på MSN. Jag ringde och pratade med honom när jag gick till tåget. Väldigt trevligt! Idioten ska komma och hälsa på mig nu när jag är här. NÄR vet vi inte än, men det ska han i alla fall göra.. Annars jäklar!
På skolan så var det måndagens schema som gällde, igen. Det var mig inget emot. Jag var med på en engelskalektion med Mr. Livsey. Det gick ganska bra. Ungarna har problem att vara tyst ibland, så man måste peta på dom och ge dom gaijin-blicken. (Utlänningsblicken).
Dom är duktiga ungar. Men jag förstår inte varför lärarna inte säger till dom att vara tyst på riktigt.
Om dom gör något fel, som t ex suddar så hårt på svarta tavlan så dom gnussar hål på sudden, så blir det ett jävla liv. Jag såg en elev få skäll så att han nästan grät pga det. Knäppisar..
Knaserier.
Efter detta så hade vi social studies med den där illaluktande kli-killen. Jackie satt bredvid honom idag. Hon fattade inte vad jag menade när jag sa att han luktade och kliade, men när hon satt där idag så förstod hon må ni tro. Vill lära mig säga åt honom att försöka sluta. Det blir inget bättre av att han kliar så där.
Det är roligare i skolan nu! Folk börjar prata med mig mer när de ser att jag pratar mycket med Jackie och förstår att jag har en röst. Jag försöker ofta med lite japanska, men vi går alltid över till kroppsspråk och engelska. Så svårt så svårt!
Efter skolan så gick jag och Jackie till Dazaifu Tenmangu. Templet. Det var vackert som vanligt! Vi gick in i en Zen-trädgård och tittade. Det är nästan mitt i staden, men när man är där inne så blir allt ko-lugnt. Inget kan störa en. Sån underbar känsla.. Obeskrivlig. Det tillhörande huset var jättemysigt, och hade gamla skålar och keramik, som förmodligen var minst 700år gammalt. Häftigt!
Vi gick sedan in i en japansk kyrkogård. Det var ett rum med en massa urnor och namn. Fint var det, och det luktade gott. Dom har rökelser hela tiden vid såna platser. Det första jag tänkte på när jag gick in där var likvakan jag var på. Det luktade exakt likadant. Så jag förstod vart jag var när jag gick in i det där rummet. Men som sagt, vackert och fridfullt.
Efteråt så gick vi ut mot själva huvudtemplet och jag tog en lapp från templet, som visar lycka och såna saker. Nästan som lyckokakorna på Kina-resturanger. Det finns antingen något positivt skrivet, eller något riktigt illa. Jag hade turen att få något positivt! Najs najs! Jag fick faktiskt den bästa man kunde få. Det stod något om att jag har väldigt god lycka framöver, och att allt kommer att gå bra för mig. Jag kommer att lyckas både konstnärligt och lyckas med pengar och arbete/skola och familj. Någon jag längtat efter mycket kommer att komma och hälsa på mig, stod det också. Jag längtar efter så många.. Undrar vem det är som kommer!
Det konstiga är, att jag verkligen respekterar denna religion, och börjar hårt anpassa mig efter den. Jag gör exakt som japanerna gör till såna saker. Ber ofta när jag är vid ställen som man kan be vid och sånt. Jag ber faktiskt för viktiga saker, som god hälsa och att min familj hemma i Sverige har det bra osv. Är detta likt mig? Börjar jag bli någon annan? Vem vet!
Det är en gata där som leder upp till själva templet, från tågstationen. Längst den gatan så är det jättemånga affärer och sånt. Jag och Jackie gick upp för gatan, och såg en klass med mellanstadie-elever som var ute på skolresa. När vi gick förbi (Två utlänningar), så började alla ungar titta och skrika att vi var häftiga. Sen följde dom efter oss och hälsade och sånt. "HELLO!!" "HELLO!". Vi ignorerade faktiskt dom. Det blir bara jobbigt. Det första och enda folk antar är att jag är en amerikan. Folk frågar mig direkt om jag är amerikan eller inte. Jag och Jackie pratade om det också, alla antar verkligen att man är en amerikan. Direkt efter vi sa det, så kom det fram någon och frågade om vi var amerikaner. Ironiskt.
När vi gick upp för den där gatan så sprang det också två tjejer fram till oss (~20år), och frågade om vi kunde ta ett foto. Vi sa "OK!" och väntade på att vi skulle få kameran. Men det var inte så att dom ville att vi skulle knäppa ett kort på dom! Nej nej, dom ville knäppa kort på oss två tillsammans bara för att vi är utlänningar. Helt otroligt. Vi båda blev ganska stöss och skrattade djupt efter det. Det var sedan också två styckna som verkligen ville att vi skulle ta kort på dom. Två killar i 25-års åldern. Jag tog fotot och gav tillbaks kameran. (Båda var asiater, jag antog japaner)
Dom sa "Thank you!", väldigt bra uttal osv. Då drog jag till en "Doitashimashite!", vilket betyder "ingen orsak". Den ena killen sa då "Sorry, I can't understand that. I'm korean!". Jag skämdes ganska rejält då ska ni veta. Dumma mig.
Efteråt så gick vi hemåt. Vi gick skilda vägar vid tågstationen.
När jag kom hem så sa min värdmamma att jag skulle gå in i vardagsrummet och titta. Där stod det en CD-spelare på standby. Jag satte mig ner i soffan och väntade på att hon skulle komma in dit. Hon tröck igång skivan som låg i, och det var Toshi från X-Japans nya skiva! NICE! Hon hade fixat fram den åt mig. Gud så snäll hon är den där damen! Ett hjärta av guld ska ni veta!
Jag åt hemma hos min värdsyster idag, som bor granne. Vi åt Yakiniku - Grillat kött. Det var gött som attans! Åt som en häst, och blev verkligen mätt.
Efter maten så gick jag och värdsysterns son, Takeru, till affären där man kan hyra film. Jag hyrde Sagan om Ringen-trilogin. Ska dra ett maraton nu snart och dra igenom alla filmer.. Underbart. Jag hyrde även "Leon" och "Whole Nine Yards" (Tror jag den heter), med Bruce Willis och Matthew Perry. Det blir trevligt att se på! Jag läser faktiskt Sagan om Ringen nu på engelska. Finemang! Svårt språk dock, men det går bra!
Imorgon har jag inga planer, så då ska jag nog skriva ned allt jag skrivit på papper den senatse veckan. Jäklar så mycket knäppt ni ska få läsa!
GODNATT! Sov så gott! Tack för alla besök och kommentarer! Give me more!
onsdag, september 27, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

2 kommentarer:
Vilken snäll värdmamma du har! Blir ju alldeles varm om hjärtat när jag hör det! Kram på dig Nicke!
fan va häftigt det låter jag vill också testa det där, bo i japan hos värdfamilj, hur fixade du det??
Skicka en kommentar