Drömmen, Rotarymöte och Gitarren.

Hej kära barn. Jag börjar bloggen med min dröm som jag hade inatt.

DRÖMMEN:
Inatt så drömde jag något riktigt konstigt. Jag drömde att jag plötsligt vaknade upp hemma i Sverige. Känslan jag fick i drömmen är så obeskrivligt obekväm. Det värsta ur denna dröm var att den utspelade sig efter att jag avslutat mitt år här i Japan, som för övrigt bara varade i 5 veckor. Jag försökte förklara detta för mina föräldrar att jag inte avslutat mitt år här i Japan, men de envisades om att jag var hemma nu och att det redan var klart.
I min dröm så var ingenting sig likt där hemma. Alla hus var annorlunda, och vi hade stora hamnar på landets västra sida (även fast jag befann mig på kära östkusten), som bestod av stora shoppingcentrum och fartyg. På samma gång så verkade det också vara en flygplats.
Vart man än gick så var det rullband eller rulltrappor.
Det jag tänkte mest på och fortfarande tänker på är att, när jag tittade upp i skyn så var allt mörkt. Det var lila, rött och svart uppe himmlen. Konstant mörker.
Vad ska detta betyda? Jag förstår ingenting.
Jag kände mig så lurad i drömmen, så jag bestämde mig för att åka tillbaks och avsluta mitt år i Japan.
Mamma och pappa vägrade släppa iväg mig, men jag åkte ändå.

POFF så vaknade jag.

Vad betyder den här drömmen? Det var inget annat än obehagligt.

___________________

MÅNDAG:
Dagen började med uppstigning klockan 06:40. Alla verkade stressade här i morse, och jag fattade inte vad som hände. Värdpappan drog iväg vid 6:50. Det var en massa människor utanför våran dörr, och min värdmamma hade en bricka med ungefär tio kaffekoppar.
Värdpappa hade sina golfklubbor med sig, så jag antar att han ska iväg på nån golftrip.

Denna morgon så var jag riktigt seg. Vi skulle ha en uniformscheck på skolan. Jag fattade inte så mycket av detta, men vi skulle i alla fall ha hela våran kostym på oss. Kavaj, byxor, skjorta och slips. Mer om det sen.
Jag satte mig och lirade lite gitarr på morgonen innan jag skulle åka. Det är så otroligt skönt att kunna spela elgitarr igen! Jag har spelat sönder fingrarna känns det som, och det ser ut som så också. Underbar känsla.

På skolan så hade jag bild som första lektion. Detta betyder att jag får sitta i datorsalen och leka i Photoshop. Det var ganska roligt, men så klart långtråkigt. Jag sitter bara och gissar mig fram när jag är där. Jag har däremot skapat några mästerverk ska ni veta! Ska försöka ladda upp dom när jag har lektionen igen.

Vid lunchtid så skulle jag åka med min Rotary-kontaktperson, Matsumoto-san, till en Rotarylunch.. Det dummaste med detta var att han skulle hämta mig, utan att på något vis säga NÄR och VART jag skulle möta honom. Så jag satt och pluggade medans han var i receptionen och yrade. Alltid när en elev ska få smäll och skäll av en lärare så ropar de ut hans/hennes namn i skolans högtalare. Men dom kunde så klart inte använda den till mig när jag skulle på lunch inte. Matsumoto-san åkte till lunchen själv, och jag blev idag utan lunch och utan månadspeng samt pengar till min telefon. Bajs.

Under sista lektionen så skedde våran uniformscheck. Alla elever skulle gå ut på skolgården. Killarna skulle till den stora fotbollsplanen utomhus, och tjejerna in till den stora gymnastiksalen (så klart). Det skedde grymt formellt. Jag anser att det exakt är som i ett fängelse. Alla elever fick stå klassvis i ett stort led i nummerordning. Den ordningen som jag förklarade i tidigare inlägg. De kollade:

*Om kostymen var hel, utan slitage.
*Att alla knappar satt där dom ska.
*Skärp på.
*Vita knästrumpor.
*Fingrar och naglar.
Och det roligaste för mig: Om vi följde skolans regler när det gäller frisyren.
Vi fick inte ha hårwax eller hårspray idag.(detta visste inte jag, så jag hade grymt mycket wax)Vi fick stå på ett led och buga väldigt fint. Sedan fick vi stå sidledes medans läraren gick och inspekterade noggrant. Jag vände mig om och frågade min klasskompis om vi skulle dra ned byxorna och smörja upp oss inför undersökningen som sker rektalt. Han fattade ingenting och log. Jag är inte förvånad. Han fick 4/20 på senaste engelskaprovet.
När lärarna gick förbi mig så tittade de jättesnabbt och sa:
-"Oh, ok! Good!". Sen var det inget mer med den saken.
En av mina klasskompisar har lite kortare hår i nacken än vad jag har, och han måste klippa sig lite till. Jag älskar mina små fördelar som jag har nu när jag är utbytesstudent. Hehu. Jag ska spara ut mitt hår så långt jag kan tills jag får en anmärkning.

Efter skolan så gick jag till tåget. När jag väntade på tåget så kom det en karl som är väldans rolig. Han ser lite knasig och farlig ut, men är väldans snäll. Han frågade vart jag skulle, och jag sa "Ogôri". Då sa pekade han på ett tåg som är det segaste (jag väntade på det snabba expresståget), och sa att det var det snabbaste tåget. Finns inget snabbare. Han sa detta endast för att expresståget inte åkte förbi hans station, och han ville åka på samma tåg som mig. Fuling.

Sedan jag kom hem så har jag inte gjort så mycket. Jag har städat mitt rum, och spelat en hel del gitarr.
Värdsyster Yumi och hennes dotter Saki kom förbi och åt middag med oss. Det var trevligt. Jag visade gitarren för Saki, och hon var både rädd och imponerad. Jag tvingade henne spela lite på strängarna, och hon förstod inte hur det kunde låta så häftigt (jag hade disten igång, så klart). Hon åkte in till sjukhuset idag för att det kliade i hennes öga. Det är jävligt förvånande, hur lite det egentligen krävs för att dessa människor ska se något som allvarligt. Jag hade lite ont i magen förr, och dom skrek direkt att jag skulle åka in till sjukhuset. Saki åkte in till sjukhuset idag för att hon var lite röd runt ögat och kliade. Hon hade väl fått något litet och irriterande där?

Citat: "Ta en alvedon och gå och lägg dig!" - Jeanette Frisegård.

Idag har jag pratat med mamma. Hon kom precis hem ifrån Norge. Hon sliter och jobbar hårt! Hon har varit borta i några veckor nu, stackarn. Det är inte några skift hon jobbat inte. Trevligt att talas vid! Vi hörs mer, mamma lilla.

Jag är ganska hemsjuk just nu och vill inget annat än att sova i min säng och äta svensk frukost. Namnam med lite bröd.

Jag vet ärligt talat inte vem jag är längre. Jag känner hela tiden att detta är som en dröm. Jag vet inte om det jag upplever är på riktigt, eller om det är en dröm. Jag vill inget annat än att vakna. Det känns som att jag tynar bort. Men det är så klart ett stadie i det hela. Jag drabbades väl ganska snabbt egentligen, sån tur är. Längtar tills jag orkar klättra ur det här träsket och verkligen njuta av den tiden jag har här. Jag längtar så.

Tack så mycket för mig! Jag försökte med videobloggen idag, men jag har fortfarande inte greppat hur jag ska kunna ladda upp filmen och länka hit. Det får bli imorgon

Jag har förresten lagt upp reklam längst ned på sidan. Jag behöver lite kosing nu när jag är här i Japan, så jag uppskattar om ni som läser bloggen kanske klickar lite då och då på reklamen? Det uppskattas mer än vad ni tror.

Tack för mig! Imorgon ska jag försöka hinna med mer, och hinna med lite bilder! Samt VIDEO!!