Obeskrivligt, ovärdeligt och otroligt.

Hej alla kära barn! Nu är det verkligen dags! BLOGG!
Jag har inte haft så många saker på gång. Det har mer eller mindre varit en underbar händelse skulle jag vilja påstå.

LÖRDAG:
I lördags så vaknade jag vid 09:30. Jag blev väckt så otroligt tidigt pga att jag skulle till Hakkata(Jag är inte helt hundra på vad det heter), Fukuoka. I Hakkata så skulle vi utbytesstudenter med Rotary, ha ett orienteringsmöte! Det är ett möte vi har varje månad, som arrangeras av mitt distrikt här i Japan. Jag hade alltså sett fram emot detta möte i över en månad, och nu var dagen äntligen här.
Jag kan med glädje meddela att allt var helt underbart. Det var nog precis det jag behövde för att ta mig ut ur ”gropen” som jag känner att jag fastnat i.
Vad som hände denna gång kommer…… HÄR!

Jag åkte till Hakkata vid klockan 11:00. Min fjärde värdpappa här i Japan skjutsade mig dit. Vi hade även med oss presidenten i min Rotaryklubb, och min kontaktperson, Matsumoto-san!
Under resan så pratade jag med Matsumoto om resan till Saitama, där jag ska se U2.
Jag har väntat på besked om jag nu får åka i över en månad – och ÄNTLIGEN har han sagt ja.
Det går bra för min Rotaryklubb, men det är en kommité som måste gå igenom detta först och välja om jag får åka eller inte. Ganska onödigt och komplicerat. Jag ska ju för farao hem till en utbytesstudent här i Japan, och bo hemma hos hennes kontaktperson. Vad är problemet?
Min blivande värdpappa heter Nakahara, tror jag. Han VERKADE ganska snäll, men i bilen var han riktigt strikt och blyg. Han sa nästan inte ett ord till mig under hela resan. Jag försökte verkligen sträcka ut handen till honom, men han mötte mig inte halvvägs, om man säger så. Seg-gubbe. Han pysslar i alla fall med byggen och sånt. Han har en byggfirma om jag förstår rätt. Det blir intressant och se vad han är för sorts människa. Han ser ganska stel ut.

När vi väl kom fram till platsen där mötet skulle ske, så gick gubbarna från min klubb iväg, och jag blev lämnad där själv i ett avlångt ”stort” rum(i japanska mått), med en jäkla massa stolar och bord, uppradade som om det vore i ett klassrum. Längst fram fanns en scen, mikrofon och en talstol
Jag stod inne i rummet med några gubbar och väntade på resten av studenterna.
Den första som dök upp av utbytesstudenterna var Marvin, från Tyskland. Han är riktigt blyg, och pratar inte så mycket. Men när det bara var vi där så släppte han lös en hel del och pratade med mig. Vi satte oss ned och väntade på resten.
Den andra som kom var den lilla flickan Ploy, från Thailand. Hon är så jäkla söt när hon pratar japanska. Hon uttalar allt med thai-dialekt. Det låter så grymt sött. Det sköna här är att det inte är någon som skrattar när man uttalar något fel eller annorlunda. Jag antar att alla är van vid amerikanare som vägrar släppa sitt sätt att prata, och istället adoptera det japanska sättet, så att säga. Jag uttalar ord och sånt som en kratta. Om jag inte vet hur man uttalar ett ord så försöker jag säga det i samurai-stil. Snabbt och brutalt. Folk tänker inte på vad jag säger då, så dom bara håller med.
Sedan kom resten av gänget i en klunga. Ian, från USA, Allison från USA(Båda från North Carolina, tror jag), Michelle från Australien, Trevor från USA(Washington), Charlie från Taiwan och till sist Estevao från Brasilien.
På detta möte så hade vi även Rotex-medlemmar. Det är folk som varit ute i länder redan som utbytesstudenter (Japaner).
Vi fick lyssna på deras tal om upplevelserna som utbytesstudent osv. Väldigt trevligt. De flesta pratade en de på respektive språk som de studerat.
Vi hade min favorit där också av Rotex.. Mai från Sverige. Jag nämnde henne förr, när jag på senaste Orientationmötet. Hon bodde i Skövde och pratar svenska med en kristallklar Skövde-dialekt. Helt perfekt! En japan som kan svenska… blir det bättre än så? Vi pratade en hel del, men mer om det sedan. Jag ska förklara vad vi gjorde på mötet nu först.

Efter vi lyssnat på rotex-talen så fick vi utbytesstudenter gå upp på scenen och hålla ett tal på 2 minuter.
Först så gick Michelle upp på scenen.
Michelle har bott här i Japan nu sedan januari, tror jag.
Hon är riktigt grym på japanska! Hon presenterade sig, och berättade vad hon hade för sponsorklubb och värdklubb. Bra. Hon höll på i kanske 1 minut, och efter det så var det min tur.

Jag drog i gång med att presentera mig, och säga ”Det var inte igår!”.
Jag sa vad jag hette, och hur gammal jag var. Sedan förklarade jag att jag går i Senior Highschool. Ettan. Jag hörde några fnitter i publiken. Jag klandrar dom inte för det dock.. Jag är 18 år och går med folk som är 16. Ingen hit!
Sedan så sa jag vad jag vad jag har för intressen. Musik, filmer och såna saker..
Jag sa också att jag inte har någon japansk kompis, så jag tittar på film hela dagarna istället för att umgås med folk. Dom skrattade gott! ”Varför skrattar dom?”, tänkte jag. ”Är inte det sorgligt?”.
Jag höll mitt tal igång i ungefär 1 minut och 30 sekunder, sen gick jag av scenen. Jag fick faktiskt beröm för att jag skrivit ett sånt bra tal! Det uppskattade jag! Själv anser jag dock att det gick svindåligt. Men men..

Efter alla tal så åkte vi vidare till ett hotell ute vid havet. Det var grymt lyxigt! Vi var Inbounds(Utbytesstudenter ifrån utlandet), Outbounds(Japanska blivande utbytesstudenter) och Rotex(Gamla utbytesstudenter som hjälper till med oss Inbounds och Outbounds).

Vi började med att sätta oss inne i ett konferensrum och prata. En massa bilder togs, och en massa skämt drogs. Det var väldigt trevligt. Jag pratade med Mai en hel del. Hon är så otroligt duktig på svenska, så jag har svårt att höra att hon inte är svensk ibland. Jag blir nästan chockad när hon pratar japanska med andra. Hon kom hem ifrån Sverige den 4 augusti, tror jag att det var. Hon säger att hon saknar Sverige en hel del, och har börjat kallat det sitt hem. Det är roligt! Jag läste faktiskt en intervju hon gjort, idag på Internet. Wow.

Efter minglandet så drog vi igång med det lite mer seriösa. Vi killar blev parad ihop och tjejerna likaså. Jag fick bo med Ian och en kille som ska åka till Australien(en japansk kille), Taiki. Det var trevligt. Men Trevor sov i vårat rum istället för Taiki och Taiki sov någon annan stans. Varför vet jag inte. Tror Taiki var uppe och yrade hela natten med sina kompisar.

Vi satt också och pluggade, som vi ska göra på dessa möten. Vi har ungefär 3 timmar varje möte då vi pluggar. I lördags så satt vi först och pratade, och gjorde sedan ett ”J-test”. Det är ett test alla utbytesstudenter måste göra här i Japan. Det är nästan som Nationella Proven i Sverige tror jag. Denna gång gjorde vi ett ”inför J-test”-prov. Det var otroligt jäkla svårt. Början var enkel, men sen kom långa meningar och många svar att välja på. Jag fattade ingenting. Men det gör inget. Jag har 10 månader till på mig att lära mig.


Vi hade en timmes middag mellan lektionen och J-testet. Vi satt och pratade ganska länge nere i matsalen och tog en hel del bilder. Det var så otroligt roligt.

Efter J-test så drog vi till hotellet värmekälla! Dom hade Onsen på hotellet! I och med att detta var ute vid havet så var vattnet rejält salt. Var inte så mysigt som det var borta i Yufuin, men det var OK. Jag gick dit med Ian och Trevor. Tre västerländska pojkar. Vi fick våra blickar. En sak var rolig! När vi var klar så gick vi iväg klädde på oss. När vi gick in i omklädningsrummet så stod det några outbounds och rotex-killar där. Även Charlie från Taiwan stod där (Inbound). Ian gick först, och när han kom fram till dom, så sa Charlie ”Wow!” och stirrade på Ians snorre. Jag visste att något sånt här skulle ske när vi var där, så jag kunde inte hjälpa det.. jag hojtade ut ett ”Det där var då fan inte diskret”. Ian och Trev började skratta, och de andra killarna fattade ingenting. Vi lade det där bakom oss och gick och umgicks med dom andra människorna.

Vi satt nere i lobbyn på hotellet ifrån klockan 23:40 till ungefär 02:00. Vi satt alla och bara pratade. Det var så underbart trevligt. Vi fick inte sitta i lobbyn längre än till 02:00, så de flesta gick och lade sig efter det. Jag, Estevao(Brasiliansk), Asami(Japansk som varit i Brasilien), och Mai(Japansk som varit i Sverige), gick och satte oss och pratade långt borta vid några drickautomater utanför omklädningsrummen till Onsen. Vi satt där och pratade till klockan 04:00. Mai kan svenska helt flytande, och Asami kan portugisiska helt flytande. Allt var så bra. Vi bara satt och pratade, och pratade, och pratade. Jag ville ärligt talat inte att den där natten skulle ta slut. Det var så perfekt. Allt var så perfekt.
Vid, som sagt, 04:00 så beslöt vi oss alla, gäspande, att vi skulle gå och lägga oss. Vi gick sakta men säkert mot våra rum och sade hejdå.

Jag gick in till mitt rum och hörde direkt Ian skrika att han är påven, och om Trevor inte var tyst så skulle han skicka en laserstråle på takplattorna så att han brändes till döds. Dom var riktigt trötta och låg och fnittrade hela natten. Jag drog sedan igång min imitation av TourretesGuy (www.tourettesguy.com). Då tog det aldrig slut. Vi låg och skrek ”AAAH SHIT!” och ”FUCKING SALT!” hela natten. Det var så roligt. Alla var övertrötta och skrattade för ingenting. Skönaste gänget någonsin.

Denna natt sov vi ungefär 1,5 – 2 timmar. Vi var dötrötta när vi blev väckta kl 07:30 av Megumi. Hon slängde sig över våra ”sängar” och började rycka i täcket. Jag klev upp ganska snabbt, men de andra killarna låg kvar. Dom förklarade att de hade morgonstånd. Det kunde verkligen ha gått olyckligt om någon slitit i fel sak. Jag skrattade som attan när hon började rycka i de andras täcken. Det kunde ha gått olyckligt.

Vi sprang ned och käkade frukost. Jag hade bestämt ”träff” med Mai, så vi skulle äta frukost vid samma bord. Hon skulle nämligen tillbaks tidigt till Fukuoka, för att hon pluggar inför universitet. Det är så otroligt viktigt för japaner, det här med universitet och så. Hon pluggar nu ifrån september till mars, när hon tar det där testet om hon får komma in på sitt valda universitet. Helt otroligt hängivna människor. Jag skulle aldrig ha klarat det.
Jag skulle nog heller aldrig klarat mig utan den här flickan.. Efter att jag pratat med henne och umgåtts med henne så känns det som att jag blir ett ton lättare. Alla onda tankar rensas bort. Det försvann ju såklart när jag kom hem och satte mig datorn här, men det är en annan femma.

Mai åkte hem vid 09:00. Vi sa farväl och bestämde oss för att hitta på något, någon dag. Jag trodde inte att hon skulle ha tid nu i och med att hon studerar som hon gör. Men hon är ledig de flesta lördagar. Vi ska gå på bio någon gång snart, men jag vet inte när. Det ser jag fram emot!

Efter jag sa farväl och vi ätit upp våran frukost så gick vi och städade rummen.. Sedan skulle vi gå vidare till konferensrummet igen och få lite undervisning i japanska. Vi lärde oss verb. Fun fun! Sedan så lekte vi den ökända kortleken! Det är nästan som memory. Läraren ropar ut ett ord, och vi ska ta ett kort med ordet på.. Ordet står i kanji, så det är inte det enklaste att göra. Jag fick 9 kort, medan vinnaren snappade ihop 16st. Svin!

Efter varje lektion så sitter vi i en timme och pratar om våra liv här i Japan, och frågar frågor osv.
Vi kom in på skolorna, och de flesta har väldigt stränga och hårda skolor. Helst Estevao. Han går på en pojkskola med riktigt störda lärare. Estevao ska på skolresa med sin årskurs imorgon, men han vill absolut inte åka. Han försökte göra så att han inte behövde åka, igenom att be sina lärare och sin rotaryklubb om att slippa. Rotaryklubben gick med på det och sa att han slapp.. Men istället så blev en lärare helt jävla tokig och skrek åt honom att han var en skam för Brasilien och en skam för sin sponsorklubb. Rotaryklubben blev helt till sig och ändrade genast sida och tvingar nu honom att åka iväg.
Han mår verkligen inte bra nu för tiden, så vi stöttar honom nu en hel del. Jag ska t ex gå på någon dansuppvisning med honom. Det ska bli trevligt.

Vi åkte alla efter denna lilla pratstund tillbaks till Hakkata-station. Därifrån så åkte några ur gänget till Tenjin och roade oss. Vi knäppte ”Purikura”-kort. Det är grymt häftigt! Man knäpper en massa kort och editerar dom senare. Jag ska knäppa kort på dom och lägga upp senare. Det var så grymt roligt. Riktigt häftiga kort.

Jag skulle vara hemma tills klockan 16:00.
Så jag åkte före alla andra.
Hemma så åkte vi till ett tempel. Det var någon högtid på gång som vi alla tittade på. Fattar inte vad det var, men det verkar som om de skrämde bort onda andar eller något sånt knasigt. Jag tog massa foton och filmade. Ska kasta upp filmen sedan.

Sedan så gick jag och lade mig! Pratade med mamma och pappa i ett jäkla tag också. TREVLIGT!

IDAG:

Idag kära barn så har jag varit på Rotarylunch. Det var ganska långsamt. Höll på att somna.
Det var några killar där som hade en presentation om feminism och om att vi skulle behandla kvinnor jämställt. Det behövs verkligen här nere på Kyushu. Kvinnor behandlas som hundar. Svin!

Efter detta så drog jag hem och sov i några timmar. Sen kom min värdbror och frågade om jag ville hänga med till Tosu och köpa jeans. ”LÄTT!”. tänkte jag, men skrek ”HAAAI IKIMASHOUUUUUUUUUU!”. (”Ja, nu drar vi!”).

Jag tittade på jeans där och såg Levi’s nya modeller. Finfint! Billiga också! 600kr gick dom på. Ska köpa nästa månad hade jag tänkt.
Jag letade däremot nya tröjor, så jag köpte en långärmad t-shirt med ”Rolling Stones”-motiv. Snygg som attan! Tycker oftast inte om dom, men denna var jäkligt cool. Den gick på ungefär 200kr.


Sedan så har jag inte gjort mycket. Tagit det lugnt, skrivit blogg. 5 sidor blogg för att vara exakt.


Jag fick ett brev hem hit idag med DVD-skivor. Det är min kompis Walle som skickat film från våran konsert i december 2005! Stenhårt! Fy farao så störd jag ser ut på scen, och så värdelös jag var att spela. Jag skäms som ett svin när jag ser den där filmen.
TACK WALLE!

Detta som kommer nu är helt otroligt häftigt!
Mamma skrev till mig idag och sa att jag fått ett paket på posten. Jag trodde hon menade Walles paket, Jag förstod ingenting.
Ni ska få se konversationen här:

Jeanette says:
Paket på posten???
Jeanette says:
NICKE

Jeanette just sent you a Nudge!

Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
Hej hej!
Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
Va?
Jeanette says:
Du har fått ett signerat kort från Millencolin
Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
VA?
Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
SKÄMTAR DU MED MIG?
Jeanette says:
och T-shirt
Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
VA???
Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
VAAAAA?
Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
VAD FAN SÄGER DU?
Jeanette says:
och en sån där halsgrej
Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
Halsgrej? Halsband?
Jeanette says:
AVS: erik olusson
Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
OMG
Jeanette says:
örebro
Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
SKÄMTAR DU MED MIG? :-D :-D
Jeanette says:
va?

Jeanette says:
NEJJJJJ
Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
omg = OH MY GOD
Jeanette says:
ok
Jeanette says:
Vem är erik
Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
ENA GITARRISTEN!!!:D
Jeanette says:
ojojojojoj
Jeanette says:
Ja det ligger här
Jeanette says:
kommer på posten
Hebbe - haebster.se VIDEOBLOG! - I Japan. says:
Jävlar:!!! :D:D:D


__


Jag och mamma = helt tokiga.
Hur häftigt är inte det där?! Jag har sån otrolig tur, så jag kan nog inte beskriva det med ord. Det där gjorde verkligen min dag. TACK SÅ MYCKET JOHAN!
Millencolin har faktiskt hjälpt mig nu när jag längtat hem. Jag lyssnar ofta på skivan ”Home from Home”. Riktigt bra ska ni veta. Jag ska köpa Kingwood-skivan här i Japan. Såg den på Tower Records. Den gick på 100kr ungefär, så det är inte illa!


Nu ska jag nog lägga mig och lyssna på Millencolin.. Sedan sova! Kommer jag på något mer så skriver jag det så fort jag bara kan. Uppdaterar detta inlägg eller skriver nytt. Bilder lägger jag upp imorgon. Är dötrött idag!

Den sortens vänskap jag fått med dessa utbytesstudenter är obeskrivlig, ovärdelig och alldeles otrolig. Det är nästan som det där som alla "lumpare" pratar om. Deras kamrater ifrån lumpen. Vänner i vått och torrt osv. Det är exakt samma sak jag känner. Nästan som ett brödraskap. Något som aldrig kommer att brytas. Jag är evigt tacksam och dessa människor kommer att följa mig i mitt hjärta i alla dagar jag har kvar i detta liv.

TACK SÅ MYCKET FÖR ALLT! DETTA ÄR SÅ UNDERBART!