Grattis mamma, och 2597 ord!

Hej kära barn! Nu är det på tiden att jag drar igång med lite bloggande (Word ville ändra ordet till B-loggande) igen, eller vad säger ni?

Jag vill passa på att gratta min mor på födelsedagen! 2/2! GRATTIS VÄRLDENS BÄSTA MAMMA!

Som jag vet, så är det många som räknar dagarna tills jag kommer hem (och de som hyllar de dagar jag varit borta.). Till er som inte riktigt vet hur länge jag varit borta, så ska ni få höra här; 159 dagar och 12 timmar! Vilket innebär att jag har runt 170 dagar kvar. Ja, vad ska jag säga? Jag stannade precis till i tio minuter och tänkte på vad jag skulle säga. MYCKET har hänt sedan jag kom hit – till och med sedan jag skrev mitt senaste inlägg. Ni ska få en kort, men ändå lång sammanfattning.

Detta är alltså 2597 ord som ni kommer att få. Kämpa på! Det kommer en inte lika lång inom snar framtid.

Händelser
Jag tänkte till nu, hur länge sedan det var jag skrev ett riktigt inlägg. Det är alltså en hel del jag måste täcka. Hela december och januari, eller hur är det? Jag har inte skrivit ett riktigt blogginlägg sedan Tokyo. Här kommer en hel del i alla fall!

Toshi 10 december:
Den 10 december 2006, så bjöd min första värdfamilj med mig till en konsert. Det var en liten privat konsert på drygt tjugofem personer i ett litet hus.
Jag var där för att jag skulle gå på en konsert med Toshi från X Japan. Det var en dröm i uppfyllelse. Jag har lyssnat på X Japan i flera år nu, och vokalisten kan bota cancer med sin röst.
När jag först såg huset så insåg jag hur ”privat” konserten verkligen var, så började hjärtat klappa som attan (Jag var mer nervös än vad jag var när jag åkte till Japan). När jag gick in så fick jag hälsa på han som arrangerade konserten och skaka tass med hans döttrar som skakade när jag kom.
Dom som nu arrangerade denna konsert är chef på en bank där min förra värdkusin jobbar. Hon nämnde en dag till mig att Toshi är kund på den banken hon jobbar på, så Toshi kommer in lite då och då. En dag när Toshi kom in på banken så berättade min värdkusin om mig. Toshi sa då att han kommer att ha en julkonsert i december, och att jag gärna fick komma.
Datumet var den 10e december. Jag gick in i det lilla rummet där han spelade, och såg gitarren och pianot. Det var helt otroligt så jag skakade. Jag var jättenervös. Min värdmamma röck mig i armen och pekade mot dörren, precis då så klev han in! Jag hade munnen öppen och stirrade. Det är en sån konstig och obeskrivlig känsla när man ser någon för första gången, som man bara sett på bilder, och i filmer. Jag började sjunga på en låt i mitt huvud.
Toshi satte sig ner och började med lite soundcheck. Hans röst är helt otrolig. Jag fattar verkligen inte hur han kan klämma ut de toner som han nu klämmer ut. Detta var bättre än mat. Han pratade lite kort efter varje låt, och nämnde efter ungefär halva konserten att det fanns utlänningar som närvarade. En tjej från Korea (VEM BRYR SIG? TVÅ TIMMAR MED BÅT), och en kille från Sverige. Jag såg helt chockad ut, så han tittade på mig och sa:
”Det var Sverige, eller hur?”. Jag var i chocktillstånd och kunde inte prata. Jag log bara som ett jävla fån, men jag vaknade till och nickade efter några sekunder.
Konserten varade i två, nästan tre timmar. Det var så otroligt bra. Efter konserten så fick jag en CD av min värdmamma, och då dök Toshi upp framför mig och skakade hand. Han pratade flytande engelska, utan någon speciell dialekt. Det var helt otroligt – JAG skakade hand med Toshi. Han satte sig i ett rum kort därefter och signerade skivor och tog bilder. Jag fick min CD signerad och min bild tagen bredvid honom. Jag var lycklig.
I antingen juni eller juli så har han en till konsert på samma ställe, då ska jag dit!



Jul 24 och 25 december:

Julafton.. Ja, vad säger man?
Min värdfamilj gav mig och den brasilianske kompisen en julklapp!
Vi åkte till ett stort akvarium och tittade på fiskar och delfiner. Det var väldigt uppskattat! Jag hade trevligt och det var uppfriskande att vara nära havet.
Vid 17-tiden så skulle jag träffa min kompis Mai. Hon åkte till Sverige som utbytesstudent från 2005-2006, så hon ställde upp på julafton. Jag behövde verkligen någon att umgås med.
Hon hade gått i skolan samma dag, så vi träffade några av hennes kompisar först. Vi var i en park och smällde några smällkarameller. Sen gick vi vidare mot ett café. Där satt vi, fyra stycken och pratade. Hennes kompisar gick hem ganska fort, medan jag och Mai satt och pratade i ett par timmar. Hon följde mig till tågstationen, och jag tackade för mig. Jag kom hem vid 21:30 och pratade med några nissar på MSN. Min kompis Fredrik ordnade så att jag kunde se på Kalle Anka. Så jag låg i min säng med glögg och choklad. Det var mysigt ska ni veta! Jag blev lite på lyset, och spelade gitarr och sjöng lite för mig själv. Jag hade det inte så pjåkigt ändå. Jag var ju frisk, eller hur?

Juldagen
På juldagen åkte jag till storstaden och umgicks med min brasilianske kompis. Vi sjöng karaoke och degade omkring. Det var ganska trevligt. På kvällen så åkte vi på restaurant med min värdfamilj och HARU (Vänner till familjen). Eftersom att japaner inte firar jul som oss, så beslöt sig HARU att ha en liten julfest för mig och Steve. Dom tog med gitarr och vi satt och sjöng där inne. Det var jätteroligt och jag uppskattade det otroligt mycket. Vi åt gott, drack mycket och sjöng en hel del konstigt. När jag väl kom hem sedan så spelade jag tyvärr in en videoblogg.. Jag pratade samtidigt med min familj på Skype. Jag gjorde en halvtaskig imitation av Louis Armstrong. Ibland måste man bjuda på sig själv! Jag somnade nog ganska kvickt där.

Satoko 27 december:
Den 26 december fick jag ett mail av Mai. Hon sa att hennes kompis Satoko, som egentligen kommer här ifrån Fukuoka, kommer hem över nyår. Satoko har varit i Sverige i ett år som utbytesstudent (Linköping), och bor för övrigt nu i Fujisawa (Nära Tokyo). Hon pluggar på ett universitet här i Japan. Satoko ville träffa mig, och samtidigt ville hon att jag skulle hjälpa en kompis till henne med svenskan (vilket jag lovat hennes kompis för att jag ska göra). Kompisen åker nu i juli/augusti till Sverige som utbytesstudent. Jag har träffat henne ett par gånger förr, så jag lovade henne att lära ut lite svenska innan hon åker.
När Mai pratat om Satoko, så har hon aldrig sagt hur gammal hon är, eller hur länge sedan det var hon åkte till Sverige. Jag chansade därför på ungefär 26 år gammal, och att hon åkte för 8-9 år sedan. Jag var inte så pigg på att träffa henne då, men tänkte ”Det kan bli roligt!”.
Satoko mailade mig på japanska, och jag skulle svara henne men sköt upp det hela tiden. Till slut så lade hon till mig på MSN och pratade. Det kom fram till att hon åkte för tre år sedan, och bara var ett år äldre än mig – vilket vill säga nitton. Vi pratade en hel del på MSN och kom fram till att vi skulle träffas dagen efter, den 27e. Vi började direkt prata som gamla kompisar, och hon nämnde att hon hade en pojkvän, men att hon inte tyckte om honom längre. ”SCORE!”, tänkte jag.
Den 27e så skulle vi träffas klockan 14:30 i Yakuin. Jag var jättenervös och ville inte komma sent, så jag kom fram till Yakuin 13:15 ungefär. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Jag gick in i en bokaffär och tittade på en massa olika filmer om och om och om igen.
Till slut när klockan var 14:10 så gick jag ut och väntade där vi sa att vi skulle träffas.
Satoko kom tidigare än vad hon sagt. Precis klockan 14:15 så kom hon, jag kommer ihåg att jag tittade på klockan precis då.
Hon sa:
”Hej! Jag heter Satoko, och det är här min kompis Junya. Junya har bott i Australien i sex år”. Direkt då så antog jag att han ville öva sin engelska med mig, liksom alla andra vill.
Vi åkte hem till Satoko och träffade hennes mamma, samt hennes två hundar. Opera och Chocolat. Taxar.
Hennes mamma var jättetrevlig och snäll. Vi satt där hemma och pratade en liten stund. Dom bjöd på ett litet mellanmål också. Jag pratade mycket med Satoko. Nästan som om hon var en gammal kompis, som sagt innan. Vi bara pratade om allt. Hennes kompis Junya satt där ganska tyst dock, så jag kände mig taskig och pratade med honom. Det kom fram till att han också bor där uppe i Fujisawa. Jag började bli lite misstänksam, men förstod inte riktigt. Sa hon verkligen att han var hennes kompis, eller sa hon pojkvän? Jag tänkte att han följde med och var där på lite semester. För att se det vackra Kyushu! Jag tänkte inte så mycket mer på det på ett tag. Efter ett tag så kom tjejen som vi skulle lära svenska. Hon heter Yoko.
Vi satt och lärde henne saker ur en bok som Satoko hade. En liten resebok eller hur man ska säga, med en massa fraser och grundläggande ord i svenskan. Jättebra bok faktiskt. Vi lärde henne några olika meningar, bland annat ”Jävla skit” (det stod faktiskt i boken). Det kommer att göra en succé när hon kommer till Sverige. Efter att vi suttit där i en, nästan två timmar så skulle Satoko visa några saker ifrån Sverige. Tidningsutklipp, bilder och material som hon sparat från skolan etc. Jag såg en skolpärm och frågade henne:
- ”Vad hette skolan du gick på?”, och hon svarade:
- ”Katedralskolan.”, och jag brast ut i skratt.
Vad var det för skola egentligen? Kristen privatskola? Hon började skratta och knuffa mig. Antagligen är skolan döpt efter domkyrkan, men gud ett sånt fjantigt namn. Då när vi började så där att skratta och prata helt normalt så verkade hennes kompis bli väldans kinkig. Jag förstod ärligt talat ingenting.
Yoko åkte hem en stund senare och vi satt jag, Satoko, Junya och Satokos mamma i vardagsrummet och såg på bilder från hennes utbytesår. Jag kunde inte hjälpa att känna hennes ben emot mitt, röra sig som om hon fotflirtade med mig. Jag tänkte så klart att det var ett misstag – vi satt ju trots allt väldigt nära varandra.
Junya gick in i ett rum och bytte tröja. Jag passade då på att fråga Satoko om han var hennes pojkvän. Hon tittade med plågsam min och sa:
- ”Mm, ja, men jag vill göra slut. Jag tycker inte om honom längre.”.
Det kändes som om jag fick en kniv i magen. Det kom en knasig känsla. Men jag tänkte inte så mycket på det. Jag var bara glad att jag precis fått en sån bra kompis.
Ganska snart så åkte vi till en liten bar och åt mat. Vi satt och klämde ihop oss vid disken där och satt fyra på raken. Jag och Satoko satt bredvid varandra, och jag kunde fortfarande känna hennes ben emot mitt. Vi satt och pratade mycket där, och något hände precis då. Hon sa till mig:
– ”Jag vill träffa dig utan min pojkvän”. Och jag kunde inte hjälpa att känna det samma.
– ”Han åker hem före mig! ”, sa hon.
Jag frågade när han åker hem. Tror ni inte att hon vänder sig och FRÅGAR honom ”När åker du hem?!”? Jo, det gjorde hon. För att försöka göra detta lite mjukare så sa jag ”Åh, det var snabbt.. Tråkigt!”. Han skulle åka hem på fredagen den 29e december. Jag och Satoko bestämde oss att vi skulle träffas den dagen. Vi skulle då även ha svenska lektion med Yoko.
Det var sen dags för mig att åka hem till kära Ogori. Satoko och Junya följde till tågstationen och sa hejdå. Jag ville krama Satoko, men det gick inte. Jag åkte i alla fall hem med ett leende på läpparna.
Dagen efter så umgicks jag med Steve, brassen. Vi gick på stan och gjorde inte särskilt mycket. På kvällen den dagen så fick jag dock ett mail av Satoko. Dom var på väg hem från en liten resa som dom åkt på, och frågade om jag ville träffas. Jag och Steve gick då och träffade dom på ett ställe, och gick sedan vidare till Starbucks. Vi satt där på Starbucks och pratade i 2-3 timmar, och begav oss sedan hemåt. Jag och Steve följde Satoko och Junya till bussen. Jag gick med Junya på min vänstra sida, och Satoko på min högra. Av någon konstig anledning så höll jag plötsligt hand med Satoko. Där på busshållsplatsen sa jag mitt sista farväl till Junya. Han åkte hem dagen efter. Jag lär nog inte se honom igen tänkte jag.
Vi träffades dagen efter, jag och Satoko, vid klockan 10:30 ungefär. Det var perfekt. Vi gick på stan i ett par timmar då. Vi gick och åt lunch på Kentucky Fried. Sedan satt vi på Starbucks i tre-fyra timmar och bara pratade. Vi pratade om allt. Sverige, Japan, Rotary, familj, kompisar, musik, film etc. ALLT! Vi hade egentligen planerat att vi skulle åka skridskor den dagen, men vi var nog båda för lat och hade mycket roligare när vi satt där och pratade. Men vi ska faktiskt åka skridskor har vi bestämt nu när hon kommer tillbaks i februari.
Satoko stannade i Fukuoka i lite mer än en vecka. Vi umgicks väldigt mycket då. Jag lärde mig en hel del japanska på den korta tiden. Hennes mamma och hon tycker tydligen att det är roligt att lära mig japanska, och det uppskattar jag väldigt mycket. Jag lär Satoko svenska på samma gång. Jag har nu träffat alla i Satokos familj, utom hennes storebror. Jag tror faktiskt det är bara hennes mamma i familjen som vet att vi är tillsammans. Pappan jobbar ganska långt bort, så han bor inte hemma i Fukuoka. Jag träffade honom dock, han kom hem över nyår, likaså Satokos morfar. Det var riktigt trevligt. Vi satt och pratade och åt middag tillsammans. Men dom vet ju dock inte att jag och Satoko är tillsammans, dom tror att vi bara är kompisar.
Satokos mamma är jättesnäll. Hon tycker tydligen att det är jätteroligt att vi är tillsammans och stödjer oss. Dom har två hundar i huset också, som jag nämnde innan. En av hundarna, Opera, är jätteavundsjuk. Om jag sitter bredvid Satoko, eller om Satoko är nära mig så hoppar hon upp i mitt knä och börjar slicka mig i ansiktet. Hon ger sig inte heller. Jätterolig hund, men lite jobbig ibland när vi försöker prata.
Satoko kommer hem till Fukuoka igen den 10e februari. Jag längtar jättemycket. Den 14e februari är det Alla Hjärtans Dag här. Jag började tänka på vad jag skulle köpa till henne, men i Japan är det så att killar inte ger presenter den 14e februari. Det är bara tjejerna som gör det. Killar ger istället den 14e mars. White Day heter den dagen. Jag vet inte varför det är så, knasigt. Men jag ska i alla fall ge henne sin present den 14e februari. Hon är i Frankrike i hela mars, så jag kan inte ge henne den då. Mer om detta får ni höra när hon kommer hem igen till Fukuoka!

Grattis, ni har precis läst 2597 ord. Detta är en liten del av vad som hänt nu när jag inte skrivit. Det kommer mer:

Mochitsuki 28 december
Nyår 31 december
Nagano 11-16 januari


Jag skriver detta så fort som möjligt!

HA DET BRA TACK!